Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhåller det sig äfven med de öfriga biomständigheter, i hvilka
stycket ståtligt draperas. De domineras alla af Adlercreutz,
som ensam gifver dem rätt att få en, mer eller mindre vidgad
plats i dikten. Det är hjeltens goda hjerta, som tvingar honom
att bryta mot dessa order, dem hans tappra hjerta ej vågat
trotsa. Generalen känner hvar man i von Hertzens trupp, och
ttvill ej öfverge sitt folk i nöden: hans egen hembygds hyddor
fostrat dessa mänT. Då de trotsa honom, som de trotsa döden,
— står han betagen:
„Klar blir hans panna, blicken ljus och varm.
Man ser, en eld är lös i djupet af hans barm,
Och återskenet syns i anletsdragen11.
Det är kärleken till fosterjorden och dess söner, som
bryter de band, i hvilka han fasttrollats af en olycksb ringan de
subor-dination. För våra blickar framstår nu den rätte Adlercreutz:
varmbjertad, manlig, djerf, en boren befölhafvare öfver sitt lands
tappre män, hvilka ställa sig kring honom såsom den erkändt
förste bland dem alla.
En annan står likväl ännu högre i Sägnsrnas gunst, och de
hafva äfven mäktigt bidragit att upphöja honom till krigets
populäraste hjelte. Hans väsendes mångsidighet har gjort, att de
icke ansett sig fullständigt hafva målat hans bild ens i den
allsidigaste sång, Sägnerna upptagit. De benämna denna dikt:
„ Döbeln vid Juutas,M tillkännagifvande sålunda, att de linna
ramen för trång för totaliteten af hans personlighet. Också
återkommer hans namn oftare än något ar.nat i Sägnerna. I uN:o
Femton Stolt71 är han åter hufvudperson, kompletterande några
drag, hvilka blott antydas i den rikhaltigare dikten. Det
dramatiska elementet är deri så öfvervägande, att sjelfva lyriken
blott här och der får tillfälle att tränga sig fram, liksom dessa
träd, dem vi se i vågade ställningar hänga öfver remnorna i
bergen. Allt ikläder sig dialogens eller åtminstone monologens
form. Karaktersteckningen, ehuru lika bestämd och säker som
i hvilken bland Sägnerna som helst, visar sig nu, hvad hufrud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
