Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast med förhoppningarnas kolossala måttstock. Men äfven
för mig gick dock denna bana då ännu uppåt; och ingen af
dessa förhoppningar låg ännu besviken, maktlöst dignande ned
mot den kalla jorden, lik vissnande löf, med hvilkas skuggor
höstvindarna drifva sitt tanklösa spel på isarnas speglande yta.
Men icke hvarje känsla, hvarje hopp, som de hängångna
stunderna med hastigt framljungande steg väckte till lif, hafva
försjunkit uti innehållberöfvade, tröstlösa illusioners tomhet. Jag
känner det innerligt äfven i denna stund, huru hårdhändt den
än pekar på förluster. Jag känner det med glädje, ehuru själen
bestormas af de känslor, dem jag vill söka att, så svagt det än
må utfalla, öfversätta i de minnesord, med hvilka J önskat, att
jag skall tolka Eder tacksamhet mot en mans skugga, hvars
vänskap jag var stolt att emottaga först i denna krets fordom,
en vänskap, som sedermera endast dödens på hans hjerta
hvi-lande hand förmådde qväfva. Också är det den lyckan att i
lifvet hafva stått honom nära, som gifvit mig mod att nu leda
Edra blickar, mina herrar, på en, om än skyndsam, likväl
allvarlig vandring, hvarunder vi vilja följa honom från hans vagga till
hans så tidigt öppnade sista hvilorum. Och i sanning behöfver
jag allt det mod, det åberopade förhållandet förmår ingifva.
Furstars och andra väldiga personligheters lofsjungare pläga
vanligen begynna sina fägne- och sorgerop med försäkran derom,
att de hisna vid blotta tanken på ämnets storhet, att de först
nu rätt lifligen känna allt, hvad som brister i deras förmåga,
då de bestämda af någon, ofta nog yttre, tillfällig anledning
famla efter ord för att uttrycka de känslor, hvilka de hoppas
väl skola infinna sig, om också icke sjelfmant, dock på så väl
andras som deras egna enträgna önskningar. Måhända kunde
deremot någon så utrustad panegyrist tviflande skaka på hufvudet
vid min försäkran, att jag endast tvekande griper an verket,
ehuru bilden, som jag så gerna önskade kunna ställa lefvande
inför Eder, endast är den af en ung man, som i staten stod på
en ganska underordnad plats, en plats, på hvilken det kunde
synas lika lätt att med viss öfverlägsenhet se ned, som det
tyckes vågadt att höja upp tanke och blick, då fråga är om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
