Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de kerrligaste fjäll, dem sommarqvällen lyfter opp på
afton-rodnadens skuldror, äro mindre att bygga uppå än den
gråstens-klump, han utsett till en hörnsten för någon af sina många
lador?
Ynglingen har deremot för de vackra möjligheternas
un-derverld en blick, hvars skärpa den granneligen pröfvande
erfarenheten ännu icke hunnit nöta bort. Den oförvillade
granskaren ser likväl än mera: ty han upptäcker lätt någonting, som
sällan hunnit fräta sig in i ynglingasinnets hjertblad. Han
räknar egoismens matkar krälande derpå, då ungdomen, tagande
sitt hjertas värma för dess kraft att verkliggöra idealet af
skönhet, kvilket den innerligen känner lefva och bafva sin rörelse i
sin barm, strider sin heta strid om erkännande. Den stränga
domarblicken fordrar, att allt det, som sjuder ännu synligt blott
Tid känslans låga, skall sprängande formlöshetens boja träda
fram i ädel, hög gestalt, den må då formas af handling, af ord,
af färg eller marmor. Och domen synes då någon gång hård —
men är dock vanligen endast rättvis. Äfven här gäller likväl
lagens humana evangelium: pröfve domarn. Pröfve domarn,
innan han fördristar sig att till förmäten anspråksfullhet fälla ned
livarje tro på en framgångs möjlighet, ehuru den ännu hunnit
framte sig endast som sådan. Pröfve domarn, innan han,
genomögnande kallt de vexlar, entusiasmen vågat draga på en
framtid klädd i ljus, frånsäger livarje dess plan, emedan den är
stor, ädel och djerf, äfven möjligheternas möjlighet. Inom de
rymder, öfver hvilka lifvet ännu sträcker sin spira, vidgas ju
om också icke ett obegränsadt, dock ett vidt, luftigt utrymme
äfven för sådant, som ännu icke är till. Endast der döden
lierrskar med obestridd makt, kännes det qvafvare, trängre.
Der tinner knappt det, som varit, än mindre möjligheterna
varaktigt herrberge.
Med djupt vemod känner jag, att äfven dessa mina
minnesord snart skola brytas ned emot klippTäggarna, som draga
sig kring dödens landamären. Ty, ehuru jag följt den
innerligaste kallelse, som kunnat gifvas, då jag velat ej blott för den
stund, som nu ilar ifrån oss, men äfven för stunder, som komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
