Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ali annan förtjenst, så kan dock endast en fanatisk ifver
harmas deröfver, att ätteläggen af en ädel, historisk slägt anser
sig med sjelfva lifvet emottagit förbindelsen att icke låta den
anda, hvilken under sekel i ätten fortlefvat, dö ut. Man borde
ju kanske förlåta honom, om han tror, att sträfvandet efter
förträfflighet, redharliet, att kärlek till fäderneslandet ej mindre är
hans rättighet än hans pligt, och att han vill fylla sjelf den ära,’
den han lik en väldig silfverrus*ning från fäderna ärft.
Sådant var det tänkesätt, som lik en helig tradition, hvarpå
ingen vågade tvifla, gick från slägte till slägte inom Wrede-ätten.
Och det tycktcs, som denna tradition om familjens allvarlighet
i sinnelag, om dess under alla skiftande öden oföränderliga
patriotiska hjerta, om dess redlighet och gudsfruktan uppträdt i
lefvande gestalt inför den unge friherre Wredes ögon. Hans
vördnadsvärde farfader lefde ännu. Men han hade längesedan
dragit sig undan verldens buller till ensligheten af en romantiskt
vild furulund. belägen invid herresätet. Och i denna eremithydda
hade han bergat en hel verld af rik, af skiftande erfarenhet.
Han kunde ännu erinra sig, huruledes i hans barndomsdagar den
flod, som brusade vid hans fot och vid hvars ström han stått
lik en troget vakande utpost i fäderneslandets yttersta
förpostkedja, hade förvandlat sig liksom till ett tvehuggande svärd, som
genomskar detta fäderneslands hjerta. Han hade redan
längesedan endast minnet öfrigt af sin maka, hvilken i hvarje
hänseende varit en af de herrligaste qvinnor, som någonsiu prydt vårt
landv Ilan egde jemväl dyrbara minnen af att uuder de
bryd-samraaste stunder under den tredje Gustafs lif hafva varit honom
ett trofast stöd, äradt af den ridderlige konungens varma vänskap
och tacksamhet. Han måste sörja deröfver, att hans fädernehem,
hvilket i århundraden varit ett sådant äfven för sannt
fosterländskt sinnelag och handlingssätt, numera genom slumpens och
häfdens orättvisa nyck var förbytt till ett namn, betecknande
ett ibland de, lindrigast sagdt, mångsidigaste loretag, till hvilkas
skylande man någonsin plundrat patriotismens vida, utslitna
mantel. Han hade slutligen sett Kymmenes svärd, åter utdraget ur
Finlands helnande barm, upphöra att vara den gräns, som åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
