Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mången gång ligga förtroligt invid hvarandra i ett och samma
menniskohjerta. Samme man, den der ej af alla de frestelser,
hvilka ett rike kunnat bjuda, skulle ha låtit draga sig från den
fana, han en gång svurit tro, han öfvergaf sin fosterjord,
hvar-vid dock lika heliga förbindelser fastade honom som någonsin
vid en sådan. Jag vill väl ej neka, att fall möjligen kunna
inträda, som berättiga mannen att ehuru med hjerta, som brustet
blöder, då det ryckes bort från det land, vid hvars värma det
begynte klappa först — lenma sin fädernejord. Men ett sådant
visade sig, åtminstone i 3-ttre omständigheter, icke hvad friherre
Wrede beträffar. Måhända känner sig någon stundom frestad till
den meningen, att vårt land är så rikt på utmärkta personligheter,
att förlusten af en eller annan sådan föga behöfver
beklagas. Förhållandet lärer emellertid icke vara så. Och jag tror,
att förlusten af en man lik Wrede hade varit en verklig förlust
för hvilket land som helst.
Det går en sägen, när Wrede först för en man, hvilken
sedermera så högt som någon skänkte honom aktning och
vänskap, yppade sin afsigt att slå ner varaktiga bopålar i Sveas
jord, denne halft hånande skulle hafva anmärkt, att den tid var
förbi, då man med finska bondskutor kunde färdas till
Stockholm, förvissad om att derstädes göra lycka. ^Jag skall bjuda
till att sköta min skuta sjelP, ljöd Wredes stolta svar.
Detta ord karakteriserar mannen; och han höll ord dermed. —
Emellertid sveks han ej i sitt hopp att i det land, som hans
fäder ansett som sitt och det äfven han nu ville dertill
förvandla, af godhet mötas. Namnet på det folk, bland hvilket han
föddes, ansågs af mången såsom en säker borgen för duglighet
och redlig vilja. Det namn, han sjelf bar, gaf ny styrka
åt denna gynsamma mening. Och lyckligtvis visade det sig, att
den förut fattade tanken, åtminstone denna gång, ej var endast
en fördom, att den icke öfverbjudit sanningen med runda löften.
Snart upphörde också främlingen att som främling anses, och
det var numera ej finnen, ej Wrede-namnet, man hos honom
värderade. De anspråk på välvilja, som ansågos ligga i dessa
dubbla namn, öfverträffades snart af dem, hvilka lågo i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
