Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personlighet. Men sjelf glömde han aldrig de fordringar, som
■dessa inneburo. Och en värdigare representant för dem kunde
ej gerna på främmande jord uppträda. Det ljöd snart bland
liög och låg, bland folk af de mest olika bildningsgrader,
tänkesätt och intressen endast en röst om honom. Med glädje
hel-sade man i Sveas hufvudstad honom såsom sin landsman. Med
vänlig undran varsnade man i hela hans väsende ej det ringaste
spår — jag säger ej af förkonstling, men ej ens af förändring,
ehuru han redan lefvat icke så få år under inflytelsen af helt
andra förhållanden. Det var ljuft för örat att förnimma orden
från hans allt ännu lika finska hjerta bäras fram af ett uttal,
sådant som det, vi vant oss att lyssna till uti vårt hemlands
ödebelägna nejder. Ingen skymt af begär att härma en ton,
hvilken för oss är främmande, röjde sig deri. Men ljufvast var
likväl intrycket af den alltid vanna välvilja, hvarmed han mötte
hvar och en, som kunde bära till honom en helsning från de
lunder och sjöar, dem han öfvergifvit. Det var ju ej denna
vämjeliga välvilja, som halkar fram på hala ords glatta yta.
Det var mannens, färdig att med råd och handling, med
ansträngning och uppoffring häfta för det, han utlofvat. Och
sådant gör ju hjertat godt i en tid, då mången barm tyckes så trång,
att endast tanken på egna dels felslagna, dels verkliggjorda
förhoppningar kan finna rum deri: då man någon gång ej ens skulle
ha mod att utsträcka handen för att fatta i en annans, hvilken
medels denna rörelse kunde från eljest oundviklig undergång
räddas — emedan samma hand möjligen skulle beliöfvas till att
gripa efter en fördel, den der emellertid tarfvade närmare
handläggning. Hjelp dig sjelf van: himlen skall hjelpa dig, sådan
tyckes ju den från fransmännen lånade, halft gudomligt, halft
demoniskt djupa princip vara, hvilken nutidens äkta praktiska
filosofer om också icke i sin lära, åtminstone i sitt lefverne
erkänna såsom den högsta.
Jag beköfver ju ej försäkra, att ingenting låg så fjerran
från Wredes lynne som hyllningen af denna visserligen,
åtminstone skenbart, enskildt nyttiga lära. Sägner gå från mun till
mun derom, huru han öppnade ej blott en hjelpsam hand, men
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
