Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärotimmens sista ögonblick slog, trodde han sig ej deraf aflöst
från alla förbindelser till sina lärjungar. Der han tyckte sig
upptäcka någon med fallenhet för sin vetenskap, gick han honom
med den renaste välvilja i råd och dåd tillhanda, uppmuntrande
honom till att fortsätta studium deraf med en värma, som
ändock närmast p&minte om Porthans sätt att göra sina auditorers
sak till sin egen. Man såg lätt, att det låg professor von
Bonsdorff lika varmt om hjertat att värfva så många medarbetare
för vetenskapen, som andra att bereda framgång åt sina allra
vigtigaste intressen eller att upprätthålla det, som de vilja låta
gälla som sina principer — någon gång endast rigida pålar,
slagna ned i dyn af deras fördomars eller retade sjelfkänslas
sanka mark, hvarpå ett lusthus åt fåfängan eller ett tempel åt
äregirigheten skall upptimras. O! ur en eld, sådan som den
vid dessa tillfällen brann hos professor von Bonsdorff, kan ju
möjligen springa fram till ynglingens hjerta en gnista, hvilken
ej blott för honom sjelf, men för fäderneslandet tänder
gryningen till en hel lång lefnadsdag, full af ljus och skönhet. Denna
gnista kan åtminstone lyfta hans mot jorden nedslagna blick med
frimodighet upp mot glansen af en molnfriare himmel. Och i
hvarje fall tindrar den vid sidan af allt det skönaste, hans
tacksamma minne har att vårda, i djupet af hans bröst ända till dess»
att det pressadt af dödens kalla hand känner allt, som derinne
gömmes, stelna; ty olyckan ensam har öfver ett sådant minne
ingen makt. När det akademiska fadersväldet ikläder sig en
sådan gestalt af välvilja, talar sådana rådgifvande, uppmuntrande
ord, hvar ryter då ett nog obändigt sinne, att det icke gerna
och med vördnad skulle underkasta sig detta och rätta sig
der-efter!
Någon gång kunde dock professor von Bonsdorffs ifver för
saken hänföra honom kanske för långt, så att den lättretade
sjelfkänslan eggades till motsägelse. Men då behöfdes det blott
ett enda frimodigt ord för att genast åter fullkomligen lugna
honom. Och detta var ej den iskalla beräkningens lugn, som
fräckt hycklas för att vinna en oåtkomlig, högre ståndpunkt,
hvari den förolämpande kan förskansa sig bakom sin medvetna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
