Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«
Det gifves ingen menniskolott på jorden mer ljuf än dens,
hvilken burit ett namn, vid hvars ljud, huru ofta det än må
uttalas, oförgänglig glädje väckes, liksom nya hjertan städse
glädja sig åt vårsolens ljus, åt dess flägtars susning, åt dess
fåglars slag, åt det lif, som de återkommande alstra öfver
naturens och öfver meuniskors grafvar, hvilkas nu toma bröst
fordom dervid klappat högt af fröjd. Omfånget af den krets, ett
sådant ljud mäktar fylla, kan skifta. Den kau hafva samma
gränser som verlden eller endast gränserna af ett enda land.
Trängre få de ej vara, om klangen skall evigt fortljuda, om den
ej af brist på utrymme skall förqväfvas i qvalmet af den
fort-ilande tiden. Men om också ett sådant namn finner en
åter-klang i hvart enda hjerta endast på den jord, der det först
nämndes, på fädernejorden, kan dess ton vara rik och skön mer
än många andras, som med dån återkastas från det hvalf,
hvilket omsluter jorden. Så kan ju harmonin af en enkel, ren,
ur det innersta af ett enda menniskobröst framvällande sång
ega en Ijufliet, ett behag, som hänföra oss att hellre dertill lyssna
än till orgelns brus, hvarvid tempel domen hotar att remna, eller
till sjelfva thordönets, som banar sig väg genom spillrorna af det
brustna himlahvalfvet.
Med denna dag har till sin qväll skridit fram ett sekel,
vid hvars morgon lifvets morgon tändes för en man, ämnad att
sätta, mera för sina landsmäns hjertan än deras öra, en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
