Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i siu egeu härds småningom till aska förkolnande låga, att
nämligen deri se hvarje gestalt, hans egen fantasi för tillfället vill
skapa. Väl är min tro den, att äfven bland verkligen utmärkta
personligheter de flesta i det hela taget bära stämpeln af en
möjlig umbärlighet, ej blott för det stora hela, men äfven för
det land, den verkningskrets, som närmast skördat frukterna af
deras ansträngningar. Jag menar härmed, att det lyckligtvis
ser ut, som om det framdrifvande hjulet ej skulle hafva helt
och hållet afstannat, äfven ifall också jast dessa personer icke
funnits till för att gripa i verket. Undantag från denna regel
framträda dock någon gång. Det synes då, som om krafter skulle
arbeta i män, om hvilka man frestas erkänna, att förhållandet i
verlden eller åtminstone i något visst land i yttre eller i inre
hänseende ovillkorligen vore helt annat, ifall just dessa icke
lefvat, medan alla öfriga, äfven utmärkta personer visserligen
framträdt såsom kraftiga momenter, bidragande till en eller
annan sidas framdrifvande, men dock endast så, att förhållandena
i lmfvudsaken blifvit desamma, äfven om en eller annan af
sådana individualiteter icke varit i tillfälle att handlande uppträda.
Af sådana på förstnämnde, genomgripande sätt i nationernas
innersta lif verkande män har, så vidt jag förmår inse, Finland
framfödt blott en enda. Och denne är ingen annan än Porthan.
Han ensam synes hafva tillhört det slag af menuiskor, om hvilka
man måste tro, att, om någon af dem icke visat sig, det skulle
hafva varit en allmän nationalolycka. Vårt fäderneslands stora
lycka synes det således vara, att vi genom det, som Försynen
låtit honom verka, blifvit förvissade om, huru oändligen mycket
vi fått umbära, ifall vi saknat honom. Sådane nuin som
Porthan höra till dem, hvilka med sin andas kraft döpa en ny tid,
som dittills utan att ha aflagt bekännelse om den lära, Iivari
den vill uppfostras, tanklöst lekt på sin moders, den förgångna
tidens mull. — — —
Europa hade i början af det 18:de århundradet under de
oerhördaste ansträngningar, som det någonsin allmcinndigen
uthärdat, uttömt sina materiella krafter. Och domnade tillika med
dessa tycktes äfven de andeliga sjunkna neder. Lik ishafvens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
