Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För ingen del är det likväl min mening att frånkänna
Porthan en spänstig och omfattande receptivitet för de
lifsytt-ringar, hvilka elektriskt sprittande genomljungade nationerna,
dem dundret af Fredrik den Stores kanoner på en gång väckt
ur dvalan. Det är bekant, med hvilket oförslappadt intresse
Porthan ända till sina sista stunder följde verldslnstoriens gång
från verld till verld, från år till år. Och mer kolossala steg
har denna aldrig tagit än de, vid hvilka jordklotet darrade från
Porthans födelsestund till hans död. Det första Schlesiska
kriget och Napoleons jättesteg till uppstigande på den
väldigaste kejsarethron, hvilket han tidigt förutsåg, äro här de djupt
markerade gränsmärkena. Politiken var dock ingalunda det
rätta hemmet för Porthans högre intressen; ej dess irrgångar
valplatsen för hans djuptgående verksamhet. Ej svärdet, som
för att verka blankt svingas i luften, men plogbillen, gömmande
sig i jorden, egnar sig till symbol för hans stilla bemödanden.
Märkeligt är dock, att hans ande länge förmådde lätt svinga
sig upp på de flesta banor, dem mensklighetens genius då först
klart seende beträdde. Han stod i jemnbredd på dessa banor
med de bästa i hvar sak, och utan att visa sig som deras blinde,
själlöse härmare. Så omfattades de själfullare idéer, dem Heyne
obestridligen sökte och lyckades ingjuta i den dåvarande
filolo-gins caput mortuum, med lika varm som klar insigt af
Porthan. En djup dryck ur de källor till lif, dem forntidens
författare erbjödo, var ett bland de hufvudsakligaste sätt att
stärka sina mattade krafter, hvaråt Europa törstande
öfverlem-nade sig. I nära sammanhang med detta sträfvande låg det
äfven, att de män, i hvilka nationernas hjertan varmast slogo,
öppnade dessa för de förklingande melodier, i hvilka folkslagen
utandats sina bästa, renaste barndomskänslor. Macpherson,
hvilken Porthan redan 1778 med hög beundran omtalar, Herder
och Porthan sjelf gömde i sitt inre eolsharpor för dessa
folkslagens stämmor, dem endast några få utvalda ännu då
förmådde förnimma. Ja, det tyckes någon gång, som om Porthan
af en omotståndlig makt blifvit drifven att befatta sig med
ämnen, dem de ännu i allmänhet rådande åsigterna tvungo honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
