Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framtes till fägnad för ögat ocli för att väcka förhoppningar.
Annorlunda förhåller det sig, då menniskosjiilen förmått utbilda
sig till adel, fläckfri, harmonisk form för bildning, humanitet
och vetande. Är denna form stark och rymlig och
genomskinlig, ej är det innehållet, hvilket kommer att saknas under en
så ringa tid, som äfven den längsta menniskoålder doclc i alla
fall är. Ty detta innehåll sammanstöter ju från det förflutna
och det närvarande, ja, till och med från det kommande; från
hela naturens och hela mensklighetens verksamhet, från jord och
himmel. Ämnen för andens producerande verksamhet är ju
således det, som minst kan tryta; och intet annat än en
naturvidrig rubbning kan ju tänkas hindra formen att upptaga allt
starkare och återspegla allt ljusare det rika innehållet, ifall
densamma utbildat sig till full styrka och omfång. Och en
sådan utbildning hade, så vidt jag förmår fatta, Joh. Rob.
Teng-ströms redliga, ljusa, ädelt sinnade själ hunnit uppnå i ovanlig,
särdeles hos oss, för harmonisk utveckling så föga stämda
nordboer sällsynt grad, innan den af den, ttvensterhändtaT dödens lie
i förtid krossades. Jag anför detta mindre såsom hans förtjenst
än som hans lycka. Ty ransakom hvar och en vårt innersta
med oförklemad oväld, och vi skola ödmjukt erkänna, huru litet
vi kunna berömma oss af någon oss individuel förtjenst och huru
vi äro skyldige allt det bästa i oss endast det, jag i högre
mening här kallar lycka. Endast en ädel användning af dessa
lyckans frivilliga gåfvor, endast den arbetsamhet, som rastlöst
drager af dessa den högsta möjliga vinning, tillhöra oss
åtminstone till en del såsom förtjenst. Men också blott till en del.
Ifall vi sträcka våra inre spaningar än vidare på djupet, måste
vi ju erkänna, att äfven det, som vi snarast vore böjde att
till-räkna oss såsom förtjenst, ytterst endast är resultatet af anlag,
föredömen, förhållanden, dem det ej stått i vår förmåga att
framkalla, men till hvilkas färdiga njutning och besittning vi inträdt
utan all vår förskyllan. Nastan endast då vi invita Minerva
skulle förmått genomföra något värdt att skattas högt, kunde vi
kanske ha rätt att något deraf berömma oss, ifall den allvarliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
