Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon ansåge sig genom en så ringa mans mening som min
förorättad, bör ju hans egen erfarenhet mer än någonsin förvissa
honom derom, att korrektivet för denna liksom all annan obillighet
förr eller senare skall göra sig omotståndligt gällande. Ju
ut-märktare han vet sig vara, desto säkrare kan han ju äfven
hoppas, att detta korrektiv ej länge skall låta vänta uppå sig
i en tid, då man ej mer, såsom annars ofta skett, kan anklaga
Döden att blindt och utan urskiljning drabba sina offer. Nu
då dess härjande lie med skarpsinnigaste val susar öfver de
ädlas tes, de bästes hufvuden. är det ju endast vi ringa och
obetydliga, som måste befara att långe fåfängt nödgas förbida, att
rättvisans timma skall slå äfven för oss, ifall vi hade den
djerf-heten inbilla oss, att full rättvisa ej alltid blifvit oss gjord.
Men hvem i vårt land skulle väl fördrista sig att klaga
deröf-ver, att han i detta hänseende är ställd på framtiden, i den
stund, då han betänker, att en så i allo öfverlägsen man som
Nervänder nödgats med det högsta möjliga pris, menniskan kan
erbjuda: med sitt lif, gälda det nog sentida erkännandet af
detta sitt lifs förtjenster. Ack! skulle samma undseende och
välvilja, som nu beklaga, att det lifvet kan verka intet mer, å eua
sidan underlättat dess verksamhet samt å den andra med lika
mildhet som nu bedömt dennas resultater, medan undseendet,
välviljan, mildheten ännu kunde medföra båtnad och hngnad
åt den verkande och bedömde och icke uteslutande åt den milde
bedömaren sjelf, då ålåge mig ej att i denna stund teckna det
mest tragiska öde, hvartill jag åtminstone i Norden vet mig
hafva varit vittne. Verkningarna af detta, på bekämpandet af
mötande svårigheter till en del förspillda lif skola i alla fall
ej bryta sig emot vallarna af fl en graf, hvari dess utbrunna
aska bergats, utan välgörande sträcka sig långt och vidt
dem-öfver. Men sjelfva detta förgångna lif, betraktadt lugnt och
allvarligt, såsom man betraktar de förbleknade dragen af en
död, borde ej utfalla utan all frukt och nytta. Äfven
öfver-tygelsen härom har bidragit till att drifva mig i vådan af att
framställa det till sådan betraktelse. Främst har jag dock
bestämts dertill af den tro, att jag var skyldig mitt fädernesland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
