Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att visa, så vidt det i min förmåga står, hvad det uti Joh. Jac.
Nervander egt och förlorat: ty hans lif och lefverne förtjena
att ingå såsom vigtigt moment i dess kulturhistorie. Det kännes
tungt, tungt som dödens hand, att ens närmaste vänners i
förtid afskurna lif närmast och nästan uteslutande hopa sig kring
en såsom ämnen för behandlingen af den fosterländska
hvardags-historien — i ädlare mening af ordet än den, hvari det
vanligen tages. Men då det förunnats mig att djupare än någon
annan se in i den sist bortrycktes djupa hjertas djup, är det
min pligt att låta mina minnen derur framhemta allt det i
dagen, som ej bör af ett eller annat skäl åtminstone tills vidare
uteslutande lemnas i förvar endast åt vänskapen. — Till slut
på detta nog långt utsträckta, och såsom mången skall förmena
nog öfverdödiga företal, men som i alla fall innehåller
hufvud-summan af det, jag vid detta tillfälle ansett mig ej kunna
underlåta att uttala, tillägger jag endast, att Joh. Jac. Nervander
föddes begåfvad med alla de elementer, hvilka af deras besittare
göra ej blott en utmärkt man, sådan han verkligen lyckades
blifva; min innerliga öfvertygelse är, att mer än en, hvilken
ej haft större krafter än han att utveckla, men fått utveckla
dem under förhållanden mera egnade för storhet än våra,
framstått såsom stor ej blott i sin samtids krönika, utan
bekräftats såsom sådan af alla tiders liätder. Äfven i vår tid har en
eller annan upprest sig på grundvalen af icke mäktigare förmåga
än Nervänders till en böjd, från hvilken han tyckes dominera
Europas, kanske verldens väl och ve. I denna anmärkning
ligger naturligtvis ingen klagan öfver och äunu mindre någon
anklagelse emot oundvikliga förhållanden. Jag ser på sin höjd i
detta hämmande i växten af en enskild finsk mans lif en bild af
det finska folkets eget öde. Rikt på djupa anlag till storhet,
såsom endast få nationer det äro, har det aldrig hunnit och skall
troligen aldrig hinna ens till att bland dessa intaga ett utmärkt,
än mindre ett stort rum. Och hvem förtjente väl att helsas
såsom stor, om han ej ödmjukt älskade att dela sitt folks öde!
Det var för icke alltför många veckor sedan en qväll, då
de lyckligtvis ende representanterne af aTidens yra”, som gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
