Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starke mannen, hvars värn och tillflykt emot svårigheterna sist
söktes i hjelplös klagan.
Ankommen till Åbo åtnjöt Nervander undervisning i
Finlands äldsta, mest frejdade lärdomsskola, den, ur hvars rot all
högre vetenskaplig kultur och institutionerna för denna hos oss
ursprungligen spirat opp. Viil hade naturligtvis Åbo
katedralskola under seklens utveckling förlorat sin primitiva stora
betydelse för landet. Men den sträfvade i alla fall med ospard
möda och icke utan framgång att upprätthålla sitt traditionela
anseende; och mer än en utmärkt styresman för densamma hade
äfven i senare tider bidragit till att stadga detta. Ställd äfven
genom sitt geografiska läge under erkebiskop Tengströms
närmaste vård och uppsyn, kände besagde läroverk mer än något
annat den välgörande inflytelsen af hans till alla Åbo stifts
undervisningsanstalter sträckta, outtrötteliga, högsinta
verksamhet. Till rösten af en högre utvecklad humanitet lyssnade man
väl kanske der ännu då icke stort mera, än dess oeftergifliga
fordringar tillräckligt behjertades vid något annat
elementarläroverk i vårt land. Försoningen mellan dessa fordringar och det
stränga allvarets, hvilket städse utgjort och måste utgöra
grundtonen i all undervisning, som ej uppoffrat sig åt danandet af
kunskapernas proletärer, var ännu svår att förmedla under den
dystra skuggan af den rastlöst svängda skolastiska ferlan, detta
blodiga, råa arf från tider, då slafveriet ansågs såsom en
väsendt-lig beståndsdel af samhällets institutioner och gisslandet af den
syndiga lekamen såsom ett ofelbart medel att jaga den arma
själen i sporrstreck till himlen. I den nästan dystert allvarlige,
men energiske, jättelike rektor Reinhold Baeck, hvilken redan
af sina ungdomsvänner omdöptes till det hemska tillnamnet
Ti-mur-beg och som, sjelf uppvuxen i armodets hårda skola, der
hårdnat i sin medfödda tro, att endast nöden han uppfostra
männer, mäktiga att bestå i alla lifvets pröfhingar, hade Åbo
katedralskola ännu ej långt förut sett framträda en gengående
personifikation af medeltidens med nyare tiders humanitet ej
fullt försonade skoldisciplin. Men studierna, ämnade att leda
menniskoanden till humaniora, framdrefvos likväl åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
