Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Namnet på denne yngling var Myhrberg. Jag liar med glädje *
dröjt en stund vid en återblick på denna ädlaste representant
af vissa tendenser, som röjde sig uti studentlifvet i Åbo under
dervarande universitets elfte stund För mig sjelf ligger
ursäkten för detta dröjsmål uti öfvertygelsen, att detta fenomen,
ehuru för den nuvarande akademiska generationens hågkomst
lika främmande som för dess sinnesstämning, likväl ej bör sakna
allt intresse — åtminstone såsom fenomen. Och skulle väl vår
tid denna gång vara oss så dyrbar, att vi icke ville uppofira
några ögonblick deraf åt det förklingande minnet af en man,
såsom hjeltegrafven i Perrho ^ej förtjent att glömmas1’, och
hvilken med kraften af sin arm och sin själ diktat sig ett lif,
hvars tilldragelser kunde synas alltför djerfva osannolikheter,
äfven ifall de blefvo diktade af den historiska romanen? Ehuru
Mybrbergs hjeltekraft förslösats utan omedelbar båtnad för sitt
land, är dock hans namn, jemte Nervänders, ett ibland de få,
hvilka gälla såsom ett förord för finnen, då han i fjerran
trakter nämnt det terra incognita, der han föddes. Skulle någon
i sitt sinne göra mig förebråelsen, att jag nu obehörigt
framkallat bland landsmän den mångbepröfvades minne, bör ju äfven
sist antydda omständighet medverka att försänka missnöjet
der-med i djupet af det verldshaf, från en af hvars aflägsnaste
klippor den biltoge mannen kastar längtande blickar till det
fädernesland, som för honom är så kärt som för hvem det än vara må.
För öfrigt, ifall de några drag, med hvilka jag sökt
åter-gifva vissa facer af det akademiska lifvet vid den tid, då
Nervander upptogs deri, icke finna sin ursiikt uti rättigheten,» ja
pligten att åt häfden eröfra hvarje öfvergångsinoment och
hvilket moment är ej ett sådant? — uti vårt lands
kulturhistoriska utveckling, så hvarken vill eller kan jag söka någon
und-skyllan i en beskyllning mot Nervander sjelf, att han skulle
hänförts af och till ifrågavarande extravaganser. Tvärtom visade
han sig för dem så främmande, som möjligt är för en enskild
medlem af en organism att vara det för det helas funktioner.
Äfven häri röjde sig i honom framtidsmannen; och i intet
hänseende var det för honom lättare, eller rättast sagdt naturligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
