Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nervänders förhoppningar derom, att professor Hällström
skulle göra bruk af det otium sapientis, hvartill han innan kort var
så väl berättigad, stegrades ända till visshet under de uppmaningar,
med hvilka han behedrades af den man, till hvilken han såsom
kurator för österbottniska nationen trädt i än närmare
förhållande än förut. Nervander tyckte sig mer än någonsin i alla
dessa framgång lofvande omständigheter se en bekräftelse på
sin gamla lära: (.nog skall väl vår Herre hjelpa mig härur11. —
Och likväl hinc illae lacrymae — hvilka blodigast pressades
under senare hälften af hans lif ur hans innersta.
Redan ansökningen om adjunkturen påstås hafva varit
beledsagad af en tilldragelse så hemsk, att äfven deras minne,
hvilka öfverlefvat den, knappt vågar tro sig sjelft, då det
erinrar sig densamma, så skandalös, att tanken endast med vämjelse
kan fästa sig dervid. En lömsk anklagelse, smygande fram i
skygd af en mot dyster misstänksamhet lutande tid, tros hafva
riktat ett förrädiskt skott mot hjertat af finsk intelligens och
snille, hvilka ej blott i Nervander men äfven flera andra bland
fäderneslandets förhoppningsfullaste män voro ämnade att
hem-bjudas åt nedrigaste förderf. Men detta i universitetets annaler
dittills oerhörda tilltag — så framt det verkeligen djerfdes
försöka sin lycka — tillbakastöttes i alla fall med det djupa förakt,
det förtjente af den högsinte man, som den tiden ledde på högsta
ort den fosterländska högskolans angelägenheter, åt hvilken han
helgat sin ädlaste, varmaste välvilja och som hägnades af hans
aldrig förtröttade verksamma beskydd. Redan tidigare hade
Nervander haft den lyckan att på sig fästa grefve Rehbinders
uppmärksamhet och rönt bevis på hans ynnestfulla bevågenhet.
Och intet förmådde sedermera rycka denna ifrån Nervänder.
När vår efterverld en gång lugnt och oväldigt väger Rehbinders
förtjenster om fosterlandet i allmänhet och om dess universitet
isynnerhet, hvari han med det storsinnade hjertats siareblick såg
Finlands öga, skall äfven öfvertygelsen derom, att han ensam
räddat Nervander ifrån att gå under bland de svårigheter, af
hvilka denne omhvärfdes vid begynnelsen af sin akademiska
lärarebana eller ifrån att kastas bort på någon annan, som aflägsnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
