Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lionom ifrån vetenskapernas centrum, tala högt för den ädle
mannens odödliga ära.
Föröfrigt upprätthöll hoppet ännu Nervänders
ungdoms-djerfva sinne. Hans öra smektes ljuft af den akademiska
ungdomens bifallssorl, der han höjde sin stämma, kanske stundom
mindre ledd af omtänksam klokhet och pröfvande erfarenhet än
af sin medfödda dristighet och sitt glada mod. Och äfven i den
trängre krets, sluten af jemnårige ungdomsvänner, hvari han
utgjorde en liufvudlänk, förlefde han, glömmande bort det
förflutnas, det närvarandes, det kommandes bekymmer, mången
lyck-salig stund. Ej ofta har väl ens i länder rikare än vårt, såväl
på allt annat som isynnerhet på väckelser till stora sträfvanden,
och än mera sällan har hos oss bildat sig en taffelrund, lifvad
af en varmare känsla för allt det ädla och sköna på jorden,
för hvilket det är ljuft att lefva och dö, än denna. Nervänders
själ utgjorde deri det qvicka, det sprittande, det i mer än en
mening uppmuntrande elementet. För att hängifva sig åt
gamman af dettas outtömligt frambrytande ingifvelser höll sig denna
rund mången gång tillsammans ännu långt efter, sedan
midnatts-klockans ljud manat den att upplösa sig. Och morgonsolen,
hvars första strålar bröto forskande igenom de öppnade fönstren,
fann alla ännu lika upplifvade, om ej mer, än då de först hade
sagt farväl åt dagsarbetets mödor. Ingen bok, om ock författad
af det väldigaste snille på jorden, har någonsin i sig innefattat
ett sådant öfverflöd af visserligen någongång förflugna — men
dock oftast nobelt tänkta och högsinta idéer, så mången
utgju-telse af hänförd och hänförande känsla, så mången eldig, bittert
eller vänligt lekande qvickhet, som skulle innehållits i de
protokoller, hvilka fört bok öfver allt det bästa, som under dessa
i flera års tid fortsatta ^attiska nätter11 förslöstes „en pure perte“
för efterverlden, men till oförgänglig glädje för dem, de der
efter hvar och ens råd och lägenhet bidrogo till det
gemensamma andeliga frosseriet. Dessa voro nästan alla lika fattige
pA denna verldens egodelar, som de fleste bland dem, hvilka
ännu qvarstå, äro det iin i dag. Men huru rika voro de ej
ännu på förtroende till sig sjelfva och andra, på förhoppningar,
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
