Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den halft ofrivilliga förvillelsen. Och samma massor hembära
nu såsom syndaoffer för det förakt, de begynna dunkelt känna
för sin egen tygellösa öfverdrift, främst sina ledare sjelfva, ehuru
dessa egentligen höjt sig öfver dem blott såsom personifikationer
af deras lidelser, stegrade till det yttersta. Men emedan
kraften, som hänfört de förblindade hoparnes än mera blinda förare,
i alla fall varit stor och mäktig, drabbar dem syndastraffet
likväl i dess förfärligaste, ehuru oblodigaste art. De hemfalla ej
spårlöst åt det tysta, glömmande föraktet. De krossas, men
såsom afgudabilden mot templets marmorgolf, då den högre
dager grytt, som påmint derom, att det af bilden betecknade bör
sjunka tillbaka i natten.
Mindre än uågonstädes kunde och kan en sådan förvillad
och förvillande ledare bland oss uppträda på en bana, slungande
honom sjelf och allt, som vid honom skulle fästa sig, till
oundvikligaste förderf. Om ingen hade väl i det hela mindre
fallenhet att spela en sådan roll än Nervander, ehuru jag ej vill
neka, att, ifall ej slumpen hade kastat honom ibland „le pmple
le plus inoffensif du monde*, såsom jag hört en främling
leende beteckna det finska folket, vexelverkan mellan hans egen
energiska uatnr och mera eldfängda lynnen bland en annan
om-gifning kunnat i hans yngre år framkalla eruptioner, mer
jord-skakande än till och med ett hurrarop eller något dylikt. Men
under hvilka förhållanden som helst skulle hans bildning och
vett afstyrt honom ifrån förnedringen att låta missbruka sig
såsom verktyg — vare sig i egenskap af häfstång eller klubba
— för menniskosinnets brutalaste drifter. Visserligen skulle
hans iefvande ande med glädje känt en lifvande fläkt
genomströmma de unga hjertan, för hvilkas känslor han hade velat
utstaka riktningen och syftet. Ty der en död eller i dvala
försänkt massa ligger kringspridd, har all ledning förlorat sin makt
och sjelfva ordet all betydelse. Ej ens midt på oceanen lyder
skeppet något roder mer, sedan qvalmig stiltje utbredt sin
svepduk öfver densamma. Och lätt kan då äfven det lumpnaste
strömdrag, arbetande i djupets natt, draga farkosten med sig dit
det ej var ämnadt, att den gå skulle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
