Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Donna bild, lånad ifrån ett element, som mer än något
annat egnar sig till att återspegla rörelserna i den källa och
det haf, hvilka heta menniskohjertat eller folkslagens sinnelag,
återkallar för min tanke minnet af ett skådespel, uppfördt med
imponerande djerfhet af sjömannakraft och beslutsamhet. Tidigt
en stormig höstmorgon hade jag sagt farväl åt det ädla
Danmarks vackra konungastad, och ungefär öfver samma fjärdar,
hvilka fjettrade i förgångna tider buro en natt titanen Carl den
tiondes jätteplaner underdånigt fram mot Köpenhamn, det han
ville kasta kufvadt för sina fötter. dref eldens bundna styrka
vårt kämpande fartyg. Men öfvermäktigt svallade vågorna nu,
såsom i dag de annars så fridfärdiga sinnena på de stränder,
hvilka af dessa vågor sköljas. Likt allt krossande murbräckor
ryckte de med förenad makt mot den ålderdomssvaga bräckliga
bogen, och hvarenda ibland dem tycktes uppresa sig till
förfärligheten af den nionde, hvilken ansågs såsom den annars
förfärligaste. Liksom äntrande pirater sprungo de om bord.
Ska-kadt af denna stormning nedföll allt, som ej vant sig att stå
upprätt mot hvarje storm, och ur bleknande anleten stirrade
dödsfruktan emot döden, hvilken syntes med stora steg nalkas
allt närmare. Då ljöd befälhafvarens stämma öfverröstande
stormens, och på hans bud spändes upp öfver hela skeppet ett
väldigt segel. Och ifrån det ögonblicket flög fartyget framåt, buret
af himmelens vindar såsom af en öfverjordisk ande: och
krängningen var slut, och faran var förbi, och lefnadslust och kraft
fördrefvo ångesten för döden. Men öfver de ännu allt lika
stormupprörda böljorna utbreddes mellan klipporna af ett
underbart färgspel liksom en ljusgrön matta, lyftad ifrån cn af
vindarna vaggad äng. Herrligt syntes mig detta skådespel af
men-niskoandens herrskaremakt öfver elementerna redan då, när den
i sin verklighet tedde sig för min blick. Men när jag i
mån-skensqvällen lät minnet ifrån det stilla Svendborgs ljufveliga
hamn ila tillbaka öfver de lugnade fjärdarna för att uppsöka
den segerrika kamp, jag på dem sett utkämpad, tycktes den
mig ändock oändeligen herrligare såsom bild af förnuftets ledande
förmåga genom brusande elemc-nter af helt annat slag. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
