Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på obestämd, alltid kort uppsägningstid afbrytande denna ofrid
mellankom då och då. Först vid slutet af hans dödskamp sänkte
den eviga friden neder sin svalkande palm till hans klarnande
panna.
Men intill den stunden drog, likt en vensterhändt Nemesis,
det månghöfdade af ögonblickets vindkast drifna otinget, hvilket
man ganska oegenteligt plägar kalla allmän opinion, äfven der
inga medel för en sådans bildande och uppbärande förefinnas,
omkring och stirrade dels lömskt, dels bistert på hvarje
handling, ja, på nästan hvarje ord af Nervander samt återgaf dessa,
såsom en Mascarille i komedierna bakom sin herres rygg
åter-gifver dennes ridderliga åtbörder. I en sådan förvridning låg
väl onekligen till en början något Nemesisartadt, någon rättvisa.
Ty föremålet derför hade ej varit nog starkt att hellre låta krossa
sig, än böja sig, jag säger ej från den rätta, men åtminstone
rakaste banan. Det hade dessutom kanske varit nog öfvermodigt
att tro det vara möjligt för den öfverlägsna kraften att, sedan
denna godtyckligt lekt med en välmening, som utan förbehåll
och biafsigt hängifvit sig, locka den tillbaka vid första vink
derom, att den nu saklöst åter kunde närma sig på nytt. Men
lågo, utom dessa skäl till förtydning af Nervänders
handlings-och tänkesätt, ej äfven andra till grund derför, med hvilka
rättvisa och billighet, godhet och ädelhet hade ännu vida mindre
något att skaffa? Tare det långt ifrån mig att hur vid tänka uppå
detta slafsinnets begär att risa sig emanciperadt från den
öfverlägsna kraftens på allt lågt tryckande tvång; eller uppå det
lumpnas trånad efter att visa sig åtminstone’ jemngodt med det
bästa genom att neddraga det till sin egen sfer; eller ens på
den själstoina, lijertfrätande smädelust, hvilken uti små,
inskränkta förhållanden samkar sig öfver menniskolynnena, liksom
en qvaf, qvalmig luft i ett trångt rum, deri sig ömsesidigt
tryckande folkmassor blifvit sammanfösta — äfven om detta rum
vore ett kapell. Inga så oädla bevekelsegrunder ville jag
uppsöka hos vrångheten, hvilken i långa år rastlöst’ dref sin
liets-jagt emot den i alla fall så högsinnade och humana mannens
goda namn och rykte och utan urskillning fortfor att fördöma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
