Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manföllo med den, som återförde honom tillbaka till
fosterjorden. Öfvermannad af de främmande länders herrlighet och
storhet, der han så länge nomadiserat; bländad af de glansrikare
sidor, som lättast falla främlingen i ögonen, medan
skuggpartierna längst undfalla honom, mätte han i begynnelsen efter sin
återkomst dessa länders företräden äfyen med det förstorande
måttet, hvilket obehaget öfver en mängd förhållanden, af hvilka
han i hemlandet möttes, fördystrande kastade i lians själ. Vid
jemförelser anställda under sådan sinnesstämning måste det arma
Finlands vågskål förlora sig fjäderlätt i det toma, och den känsla
deremot sjunka mot fryspunkten, ^som gör, att den kan se, der
den kalla blicken varsnar endast en morasig, stunpig jordklump
eller ett agregat af träsk och skogar och stenrös — ett
fädernesland väl värdt att älskas1’, såsom jag tidigare, ej utan
hänsyftning på Nervänders egna hånfullt hårda uttryck, låtit orden
falla. Ty Nervänders mot all oformlighet fiendtliga sinne såg
endast öfverdrift — eller kanske öfverdri/ten hos oss, hvilka
sökte att gifva uttryck åt den varmare fosterlandskänsla, som
då begynte att vidga nationens själ. Men äfven i andens sfer
råder den lag, som gör sig gällande i naturens: intet kan falla
inom brännpunktens område utan att försättas i låga eller
åtminstone bringas till värme. Oändligen mycket kallare sinuen
än Nervänders hafva visat sig icke förmå motstå inverkan af
fosterlandskärlekens fokus.
Då jag åberopat detta mäktiga fysikaliska axiom, har det
skett af behof att göra — bot, ehuru jag redan längesedan
strängt blifvit straffad förmatt ett ögonblick hafva glömt dettas
stora sanning.
Mången bland Finlands allmänhet torde ännu vara nog
tacksam att erinra sig det enda stora nöje, jag varit i tillfälle
att tillskynda densamma, ehuru jag, tyvärr, endast medelbart
var orsaken äfven till detta. Anledningen till det temmeligen
allmänna jublet var nämligen en mot min person riktad omätligt
hånande artikel, så förkrossande, att den deraf drabbade ej
anständigtvis mera tycktes böra kunna uppresa sig åter, men
tilllika så spittrande af qvickhet, att det i det hela varit synd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
