Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, der detta lif med minnet till bundsförvandt tillkämpat sig
seger öfver döden, utbeder jag mig att få flyktigt kasta.
En stor vinning skördade Nervander i alla fall onekligen
på den af svårigheter öfvervuxna mark, genom hvilken hans
lefuadsbana tvangs att kröka sig. Denna vinning kan synas
endast relativ ocb skulle möjligen under andra förhållanden hafva
visat sig vara ännu någonting mindre; men håller man sig med
tanken fast endast vid verkligheten, måste man väl medgifva,
att Nervander hade att tacka den omständighet, hvarpå jag här
syftar, för mycket. Ty den adlade honom egentligen ifrån blott
vetenskapsidkare till vetenskapsman i högre mening.
Ifall jag uppfattat Nervänders ursprungliga lynne rätt, var
han ej af naturen ämnad att fördjupa sig länge i detaljerna af
ett enda arbete, hvilket erfordrade en oafbrutet fortsatt
ansträngning. Hans liksom fälthcrrns sak var att uppfinna och utkasta
planer: hans behof att öfverlemna det enskildtas utförande åt
underlägsna krafter. Hans andes makt var snarare’af
lagstiftande art än af en verkställande. Med ett ord hans anlag hade
ämnat honom till något liknande en minister för allmän
undervisning. Förhållandena, hvilka omöjligen medgåfvo
tillämpningen af dessa anlag, gjorde honom till en arbetare på
vetenskapernas rika, omätliga fält. Och mindre än någonsin kan
numera äfven den rikast begåfvade ande der skörda annat än på
sin höjd blommor, vissnande med den dag, på hvilken de
brutits. Frukten, arbetets ovanskliga ära, tillhör arbetet ensamt.
Då den vanliga kungsvägen till akademisk befordran
blifvit godtyckligt för Nervander stängd, blef det för honom
oundgängligt att stödja sina exceptionella anspråk på bergning uppå
själens mer än vanliga ansträngningar. För att det skulle bljfva
för honom möjligt att lefva i lekamligt hänseende, måste han
dokumentera sin andliga lifskraft på ett sätt, som ej var
hvardagens. Denna nödvändighet var det, som stålsatte hans håg
först till oafbruten ansträngning åt vissa bestämda håll. Men i
allt allvarligt själsarbete ligger cn tjusningskraft, som
omotstånd-ligt drager den, hvilken deråt hiingifver sig, mot sitt djup,
liksom man stående vid branten af hvilket djup som helst gripes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
