Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till plogen, som dock skulle föda honom bättre än — intet.
Landtmannen, hvars skörd slagit felt, kommer sällan på det
infallet att taga sin skada igen genom att kasta sig i armarna
på det (jdrufvoberöfvade15 hafvct. Men vetenskapsmannen? Skulle
han ej hafva det stycke af vetandets fält, lians ande odlat, lika
kärt som desse de yrken, i hvilka deras arm arbetat!
Nervander menade, att så borde vara, och handlade i enlighet med
denna sin öfvertygelse. Förgäfves lockade således kemin den
behöfvande med det gamla löftet: dessa stenar skola varda bröd!
Han föll ej ner och hyllade henne såsom sin besegrarinna, då
han ej kunde hoppas att beherrska henne såsom mästare.
Förgäfves öppnade sig sjelfva den på glimmande guld och glans så
så rika himlen för honom. Dess prestinna, astronomin, fick
vända uohörd om", liksom alkemins demon. Exemplet af de
många, hvilka i den protestantiska norden betraktat kyrkans
heliga jord endast såsom en fet allmänning, bvarpå hvar man i
beqväm maklighet kan skörda virke till sin skeppsbrutna
ekonomiska skutas botande, hade troligen för Nervander än mindre
förledande makt, elmruväl hans tal oftast återkom på det
kapitlet såsom ultima spes Tro jee. Han tänkte ändock för högt
både om vetenskap och kyrka för att tänka så lågt — om sig
sjelf. Minst allvarligt menade voro väl i alla fall hans planer
att vid vetenskapliga institutioner utom fäderneslandets gränser
söka sin lycka, d. v. s. sin utkomst, ehuruväl äfven derom
stundom var fråga.
Få voro likväl kanske de, som i den tiden besinnade, med
hvilka försakelser Nervander gäldade det: gack bort’., hvarmed
han afvisade hoppet, då det frestande under olika gestalter
öppnade för honom utsigter af guld och gröna skogar. Man skall
kanske derom döma annorlunda, sedan jag ännu aufört ett ibland
do ord af Nervander, som djupast skurit sig in i min själ.
Finland firade den herrligaste fest, det ännu någonsin liade
begått, sedan dess folk lärt känna sig såsom nation. Det
jublade öfver minnet af den dag, hvarpå det två sekel tidigare
hade slagit upp sitt öga mot ljuset. Med samma liflighet,
hvarmed varma sinnen annars hängifva sig åt sitt framtidshopp, öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
