Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sider. Men ensam qvarstod der allt ännu en enda man. Hän
märkte ej hvad, som föregick kring honom. Hans alla tankar
gingo dem till mötes, hvilka af den bortilande vännen sändes
till de ställen, som varit hans hem. Och ohämmad rann i
strida, heta floder genom hans öga hans lijertas djupa sorg.
hela min lefnad har jag aldrig gråtit såsom nu,71 sade han, när
han sent och omsider uppsökte de andre, hvilka sörjde jemte
honom; — och likväl hade han gråtit, gråtit blodiga tårar i sitt
lif vida mer, än de, hvilka blott kände hans skenbart så lugna
yta, någonsin knnnat ana. Men ännu långlig tid efter denna
afskedsstund mellan desse tvänne det finska universitetets
ut-märktaste män, hvilket nu förlorat dem båda, fortfor branden,
som den då qvarståendes brännheta. tårar kastat i sina källor.
Denne man, som så sörjde, var samme Nervander, om*
hvilken mången hade den fräckheten förmoda, att han af de
lumpnaste motiver befordrat sin väns hädan färd ifrån
fäderneslandet. 0! det är dock rysligt att tänka, hvilka hårdnader
kunna gro fast vid ett menniskohjerta. och dem blott döden
mäktar operera derur. — Må detta gälla såsom mer än tillräckligt
bevis uppå, huru man, utan att alls tänka någonting argt, med
den menlösaste min i verlden förtydde Nervänders ädlaste
känslor och den verksamhet, som af dessa voro ett uttryck. Ab
uno clisce om nes!
Tung måste således hans tidiga lefnadsqväll kännas; och
så kändes den ock för honom. Jag har vid början af denna
teckning flyktigt vidrört en omständighet, hvilken, troligen icke
helt och hållet utan hans eget förvållande framkallad, tagit en
vändning, som på det djupaste kränkte hans hjerta. Men
ehuru-väl den angår ett samfund, för hvilket sanningen måste vara
framför allt annat kär, skyggar jag likväl tillbaka för äfven tyret
att förlora mig uti dess mångskiftande detaljer, fastän dessa
voro de sista, jag hörde gå öfver Nervänders läppar. Med samma
varsamhet anser jag mig likväl icke böra förbigå ett annat
förhållande, hvars resultater om möjligt föllo på hans bristande
hjerta med än bittrare tyngd. De nuvarande medlemmarne af
samma akademiska förening, som fordom burit med ett jubel utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
