Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutliga, afgörande lösningen samt på tillfälle att bära med förstärkt
klang hans namn vidt kring den civiliserade verlden.
Morgondagen kunde ju ur djupet af detta snille framkalla ännu
djerf-vare, ännu högre idéer, mäktiga att lysa denna ända till dess
sista qväll. Ty om någonsin en finsk vetenskapsman tycktes
väntad af en framtid utan gräns, var det väl han. Så nedstämdt
var likväl hans sinne vordet derigenom, att han nästan all sin
dar varit hänvisad på dejensiven, att han sannolikt äfven i den
största möjliga literära ära, han kunnat skörda, icke främst
skulle sett och värderat denna ära sjelf, utan blott ett medel att
återvinna förtroende, aktning och tillgifvenhet, hvilka han ansåg
sig hafva förspillt. Men skulle ej dessa känslor småningom
återupplifvas i alla hans landsmäns bröst, sedan man allt mer
och mer hunnit förvissa sig derom, att han numera förfäktade
intet enda enskildt intresse, utan att han i stark ödmjukhet
böjde sig såsom bärare endast af universitetets och hela
fäderneslandets högsta intressen, såsom han dem med stor själ hade
uppfattat? Skulle ej den humana välvilja, han bevisade hvar och
en, omsider framkalla ett genljud af allmän välvilja äfven för
honom? Skulle ej den enskilda, egenmäktiga viljan, som känner
ett så lifligt behof af att göra hvarje skiftning af sitt godtycke
gällande, småningom åtminstone i stora frågor underkasta sig
hans kraftiga ledning, sedan den hunnit öfvertyga sig derom,
att han åsyftade intet annat än vettets framgång till ett bestämdt,
ädelt mål?
Måhända genomilade dessa och dylika frågor hans
feber-brännda sinne ännu i de stunder, då döden begynte allt
bestämdare gifva ett Nej! till svar på alla de frågor, han till
lif-vet kunde ställa. Ty ögonblicket var hardt nära, då döden
skulle mäta all sin styrka med lifvets sista kraft. Ännu ett,
och dess seger var afgjord. De, för hvilka tiden ännu hade
betydelse, räknade den stunden ut, att det led mot midnatt den
15:de i vår-månaden.
Men om ock döden afskar jemte lifvets tråd all framtid
för Nervänder, återgaf den dock till ersättning för det omätliga,
den borttog, något liknande det, som endast stora konstnärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
