Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klarare ljus af storsinthet och ädelhet hade han aldrig för mig
visat sig än nu, då det redan led till den sista aftonen. Fullt
förloradt ocli förfeladt kan ej dens lif vara, hvilken stått nära
en sådan man som Nervander, och hvars minne kan säga
såsom till mig: han var din vän! I känslan väckt af denna
visshet ligger kanske någon stolthet, men en stolthet, som gör
men-niskosinnet ödmjukare ocli bättre. Samma känsla kastar rain
tanke ännu oemotståndligt tillbaka till Nervänders dödsbädd.
Ännu i sina sista ögonblick tyckte si? den döende i
hemska feberfantasier vara utsatt för ett mystiskt, lika osynligt som
oafvändbart yttre inflytande, mot hvilket han förgäfves med hela
sin kraft kämpade. Denna fantasibild var en af hela hans
lef-nadsöde. Och äfven om den starke, herrlige mannen i sådan
olik strid stundom drefs till förirringar och drabbades af
nederlag, bestod han dock sin kamp i det hela såsom en man,
starkare än pröfningen. — Och åter såg han andra bilder. Han
tyckte sitt väsende söndradt i tvänne olika beståndsdelar: den
ena förderfvad och besmittad af den sjukdom, för hvilken han
dukade under; den andra var han sjelf. sådan han
ursprungligen varit och borde vara. Och han log glad, då han vändande
sig bort ifrån den besmittade tyckte sig förmärka, att den ej
förmådde förfölja honom mer. Äfven dessa bilder voro ju sanna.
I grafven har försjunkit ilen Nervander, som mången ibland oss
ansåg besmittad af så många fel och brister. Men förklarad
och ljus står ju inför allas vår blick den verklige Nervander,
med klarheten strålande kring den höga pannan, med det
vidt-omfattande djerfva snillet der inunder och med ädelheten och
godheten på djupet af sitt högsinta hjerta. O! skulle jag helst
i någon mon hafva lyckats i mitt bemödande att återställa åt
Nervänders bild denna dess ursprungliga, egentliga renhet och
ädelhet, då hade jag ej förgäfves lyssnat till den pligt, som
ålades mig af en visshet, som är det enda, hvilket gjutit tröst i
min saknads bitterhet, jag menar vissheten derom, att
Nervander sjelf trodde, att ingen i högre grad än jag var förtjent af
hans vänskap, såsom han försäkrade det åt den, åt hvilken
hans faderskärlek varmast egnades. Omätligare än någon stå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
