Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fä, måhända ingen ännu förmår nedskrifva don slutdom, hvilken
häfderna on gång komma att i allo bekräfta, måste tagas för
af-gjordt. En seklets man kan blott af seklen hinna mätas med
det rätta osvikliga måttet. Men svårare än för de flesta öfrige
torde det dock vara för den, som från detta rum är nödsakad
att gå efterverldens yttersta dom i förväg. Detta ljusa hemvist
för de fosterländska sånggudinnorna, dit sorgen öfver vår
storfurstes bortgång fört oss tillsamman, liksom om vi alla skulle
sörja en gemensam familjefader, det är ju ett bland de
herrli-gaste minnesmärken, Ilan efter sig lomnat på vår fosterjord.
Den, som stått på det brännande, ödsliga hafvet af grus, hvari
Aurastadin bade försjunkit, åtminstone han vet och glömmer
aldrig med hvilket gigantiskt handtag den väldige fursten
återupprättade här, hvad som der borta hade störtat hop i ruiner;
åtminstone han skall med tacksamhet erkänna den brinnande ifver,
hvarmed den kejserliga viljan satte sin godtgörande kraft emot
kraften af elementets förstörande vildhet. Hvad, som under
forna tider skulle ohjelpligen hafva legat under i decennier,
reste sig inom få år upp från sitt fall; och det biltoga
vetandet inträdde vid storfurstens af Finland mäktiga band in i sitt
nya hemvist tryggadt och framtidsrikt, såsom en morgongryning
stiger ur nattens famn tipp till fästets klarhet.
Täl tror Finland sig hafva rätt att anse total
tillintetgö-relse af det universitet, Christina och Pehr Brahe helgat åt dess
evärdeliga utveckling, lika omöjlig nu förtiden, som att hvilken
makt som helst skulle förmå beröfva hela Finlands folk dess
ögons ljus.
Organerna för andens ljus äro ju väl för en civiliserad
nation åtminstone lika heliga som de organer, med hvilka den
fysiska menniskan sammanhänger med verldsaltets dager.
Men denna fasta öfvertygelse kan dock ej försvaga hos
det universitet, hvars talan jag bar den äran vid detta sorgligt
högtidliga tillfälle föra, tacksamheten emot dess räddare från
undergången, dess andra grundläggare. Och det kan stundom vara
fara värdt, att den varnibjertade tacksamheten tränger sig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
