Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hannes Frése, Martinus Frése och Jacobus Frése.15 Anmärkas
må härvid, att tillnamnet, som i den viborgska kyrkoboken
finnes skrifvet med bokstafven e två gånger upprepad i midten
af ordet, står i studentmatrikeln tecknadt med enkelt, men
ac-centueradt e.
Om också den utveckling, hvartill en tolfårig gosses
själs- och kroppskrafter hade hunnit, ansågs förslå för de
fordringar, man för tillfället ställde på en blifvande akademisk
medborgare, stundade dock nu ej blott för det finska
universitetet utan för allt, som lif och anda hade inom fäderneslandet,
en tid, då knappt ens den mest stålsatta kraft ville spisa till i
kampen mot de jättelikt dag från dag tillväxande svårigheterna.
Redan några få veckor, efter det Jacob Frese och hans bröder
undergingo studentexamen, grundläde Rysslands blifvande Peter
den store midt i sin fiendes land, dit han gjort blott ströftåg
ännu. på sank, opålitlig mark sin borg af granit, denna hårda
utmaningshandske till strid på lif och död, som han utkastade
mot motståndarens ansigte, utan att denna tycktes gifva mera
akt derpå, än om ett flygfä skulle stungit hans panna, medan
kulorna hvinade kring hans hufvud. Men Finland och främst
dess trofaste förmur, Jacob Freses födelsestad, lärde sig ganska
snart förstå, livad S:t Petersburgs uppbyggare ville och ämnade.
Ej långt derefter inöfvade samma hand. som underskrifvit de tre
viburgensiske brödemes studentbref och som omsider bar Åbo
stifts biskopsstaf, den akademiska ungdomen i konsten att bära
vapen till värnande af den med eld och svärd förhärjade
fosterjorden. Och när ännu några få tunga år hade gått öfver de
ruiner, i hvilka allt här efterhand sjönk ned, fanns
universitetet i Åbo knappt mer ens till namnet qvar: i verkligheten hade
det försvunnit i den toma rymd, der allt tillintetgjordt får sin,
af mer eller mindre sörjande och tröstlösa minnen uppsökta plats.
Det är ej sådana tider, sånggudinnorna företrädesvis utvälja till
att höja upp sin stämma.
Och likväl inträffade nu det oerhörda, att ett land, hvars
tungas band ända dittills knappt ännu liade varit löst till
idkande af sången såsom konst, fick röst och öra för dennas ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
