- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 4. Literatur-historiska och blandade arbeten. Andra bandet /
264

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ifver sökt hålla sig fast vid Sverige och allt svenskt än i den
tid, då alla band botade att brista i stycken.

Det gör mig ondt, att den långt framskridua tiden icke
tillåter mig att ingå i en närmare redogörelse af deu så genuint
linska stämning, som så egendomligt karakteriserar Freses sång.
Då man uppfattat denna från sådan synpunkt, förundrar man
sig ej mera öfver den likgiltighet, för att icke säga det förakt»
hvarmed den svenska kritiken länge blickade förnämt ner på.
den stackars viiderdrifna finska svanen. Endast den döende
skaldens landsmän, såsom den käcke latinqvädande
österbottniske fänriken Lithou, teologie professoren Isak Björklund och.
framför allt den man, som undertecknade sina verser blott med
initialerna af sitt namn, och hvilken jag skulle förmoda hafva
varit för detta professoren i historien och praktiska filosofin
Johan Pihlman, kändes fullt vid Freses finska tonart och gjorde
hans sång ädel och full rättvisa. Den sistnämndes dom öfver
vår skald är så vacker, att jag ej kan neka mig glädjen af dess
uppläsande:

Till Herr Sekreteraren Jaeob Frese.

Det tvidas föga mer om svanens afskeds-s&ng,

Och att han for’ sin död så ganska ljuHigt q väder,

Att ho som liälst det hör sig öfver döden gläder;

Ty djuren längta ock att lösas af sitt tv&ng.

Ja, han med slikt behag, en fredsam död gör möte.

Att lian ej vet sig dö, men somnar i hans sköte.

Så ock vår vittra skald, som här sitt afsked tar,

Med slik beveklighet sig döden möta bjuder,

Att ingen luteklang så sött i örat ljuder,

Att allt i glädje rörs, som lif och anda har.

Välsignad röst! hur må jag dock din ifver prisa?

Din ton är Zions sång, och salighet din visa.

Blott till hälften känner man dock Jakob Frese, ifall man
ej följer honom äfven genom de betraktelser, i hvilka han på
prosa upptecknat sin åskådning af Gud, menniskorna och natu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/4/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free