Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fana nu kunde egna sitt återstående lif på platser, der
motsatsen af den riktning, han såsom menniska och styresman älskade
följa, skulle känts såsom en störande anakronism.
När jag nämnt uhederskänlans sjelfstyrelser, har jag med
de orden betecknat grundprincipen för det system, friherre
Munck såsom chef för Finlands båda förnämsti
bildningsanstalter ville göra gällande både bos äldre och yngre. Äfven för
finska kadet-kåren var denna princip ingalunda en nyhet. Redan
se’n långlig tid tillbaka hade den varit uppställd såsom högsta
norm för kadetternes lif och sed, ehuru det lagförslag, hvari
principen närmare tillämpades, uuder tidernas lopp på sin höjd
blifvit oficielt tolererad och senast till och med nära nog
fanatiskt antastad. Friherre Munck deremot fann dessa stadganden
om hederns oafvisliga fordringar liksom afskrifna ur sin egen
själ och upptog dem såsom sina pålitligaste medhjelpare vid
handhafvandet af sitt styresmannavärf.
Och med en mer än någonsin stadgad öfvertygels om
dessa åsigters helsosamma kraft uppträdde han omsider bland
oss såsom universitetets högste målsman på stället, fast besluten
att återflytta de spanande yttre kontrollerna till menniskomas
inre: deras samveten och pligtkänsla. Det tillkommer ej någon
af oss att fälla slutdomen öfver denna reforms resultater. Men
tröstlöst vore det, om dessa resultater kunde åberopas såsom
skäl för hela systemets ändamålsvidrighet. Det vore en
oersättlig förlust för tron på mensklighetens adel, ifall ett
högsin-nadt vädjande till hennes ädlaste känslor skulle medföra ett
nederlag.
Sjelf åtminstone gick friherre Munck bort ur tiden med
oförstörbar visshet om sin princips sanning. Och hvi skulle han
ej det, då han inom sitt eget hjerta i alla tider burit det aldrig
svikande vittnet, hvilket när som helst kunnat inför Gud och
menniskor ailägga ed derpå. Och ett ädelt, varmt hjerta är ju
en bland mensklighetens främsta stormakter: och i det riket
intog vår bortgångne vice-kansler en plats bland dess dignitärer.
Ingen menniska och ingen tid skall kunna jäfva det slutomdöme
öfver honom, att allt godt, som gjorde sig vid universitetet gäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
