- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 4. Literatur-historiska och blandade arbeten. Andra bandet /
309

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

enda mer än vanligt rikt begåfvad yngre akademisk medborgare
från de tiderna, som ej tvangs af den paternela myndigheten att
umgälda sin af naturen undantagsvis förunnade förmånsrätt med
en mer eller mindre extrajudiciel näpst. Och denna kunde
stegras ända till tjugufyra dygns vatten och bröd — ehuruväl fritt
val lemnades delinqventen att, ifall han hade råd dertill, försona
sitt brott med en motsvarande, ehuru isynnerhet för en docent,
som ej uppbar en enda styfvers inkomst, rätt betydlig plikt.
Men brottet måste väl äfven hafva varit i samma proportion
förfärligt? spörjer den om missgerningens beskaifenhet okunnige.
Utan tvifvel: ty detta brott bestod deri, att en bland de
akademiska afdelningarnes kuratorer ansåg sig hafva giltiga skäl
att afsäga sig denna sin befattning. Förgätas bör i alla fall
icke, att såsom synnerligen aggraverande omständighet kom
dertill, att ifrågavarande förbrytare var Job. Vilh. Snellman. Man
vet numera rätt väl, huru hclsosamt det var, att Snellman fann
och beslöt sig att begagna de utvägar, på hvilka han undslapp
denna skandalösa svältkur. Men hvad man deremot ej kan så
noga veta, är det, hurudan eff<kt det skulle hafva gjort på de
herrar vederbörandes samveten, hvilka utan bannhertighet ville
drifva sin hårdnackade opponent till det yttersta, ifall de
deruti lyckats ännu fullständigare, än fallet blef.

Det var en slump, men såg på den tiden ut såsom en
princip, att både äldre och yngre män af Nervänders, Snellmans
och Runebergs sort måste finna sin öfverlägsenhet i naturgåfvor
ständigt behandlad såsom en vid högskolan förbjuden lyxartikel,
livars i ögonen fallande företeelser borde stäfjas genom att vid
hvarje sig erbjudande tillfälle så mycket som möjligt trängas
tillbaka i skuggan. Och till denna ödets nyckfulla lek visade sig
såsom motstycke det fenomenet, att de allra torftigaste
kontraster mot allt, hvad snille hette, knappt kunde misslyckas, då de
erbjödo sig att fungera såsom skuggor, när helst de ljusare borde
qväsas. Framför allt erbjöd bortgifvandet af de tvänne fattiga
aunderstöden åt unga litteratörer7’ — de enda af det slaget,
universitetet på den tiden hade att disponera om — det
tacknämligaste tillfälle att skänka den andeliga fattigdomen veder-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/4/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free