Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver dem. hvilka så litet skonade hvarken vår rättskänsla eller
öfriga känslor. Ej ens den famösa universela
kapprocksvisita-tionen, hvar vid en högskolans rektor nedlät sig till handtlangare
åt subalterna polisbetjenter, var tillräcklig att qväfva den pietet,
lxvarmed studenteme traditionelt blickade opp till honom, som
ej fann det under sin värdighet att stiga ett så godt stycke
nedanom denna. Och likväl voro vi af besagda mönstring bragta
till den grad af förtviflan, att vi styft funderade på att i massa
taga våra Matsar från högskolan. Måhända erinrar sig ännu
en eller annan bland den tidens olyckskamrater det energiskt
lakoniska svaret, gifvet på vederbörandes fråga, hvilka de voro,
som hyste ett så desperat beslut: avi skola framlägga
student-katalogen!” Och ändå voro vi icke på långt när så vreda mot
den, hvilken fungerade såsom vår nesas exekutor, som man
sedermera så ofta visat sig af hundrafaldt mindre hjertgripande
anledningar.
När man från den kritiska ståndpunkt, hvartill finska
folkets sjelfmedvetande numera arbetat sig opp, blickar tillbaka
på tiden, då den nye professorn i historien tillträdde sin
verksamhet, frågar man sig med häpnad: erkände de herrar och
män, hvilka hufvudsakligast gjorde universitetets historia, platt
icke hvarken den allmänt sociala eller kulturhistorien såsom
något slags makt i menskligheten? Sjelfva madame de Sévigné,
som skröt med att historien hos henne uppväckte vämjelse,
emedan de dumheter, vi göra i dag, i morgon blifva historia, trodde
ju således ändock på historiens oundvikliga tillkommelse. Men
de, hvilka i den finska universitetsstaden närmast ingrepo i
högskolans inre öden, tycktes gå ut från den riktiga
grundsatsen, att en barnkammare kan och bör ingen historia hafva.
Felet låg endast i tillämpningen, då man såsom en sådan
kammare med dess tillbehör betraktade och behandlade
universitetets institutioner och förhållanden — att icke ens tala om den
respektiva personalen.
Vid sidan af denna brist på respekt för historien såsom
ofelbart stundande domaremakt, gick föraktet för historien i
hennes egenskap af vorden verkställande makt under förgångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
