Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att göra någon invändning emot allmängiltigheten af påståendet:
avar ingen lik”. Ingen torde väl vilja påstå, att dessa sånger»
så rena, enkla och llärdlösa, röja genljud af en tids poesi, som
visserligen var mycket rik på mäktiga andeliga krafter, men nästan
ännu rikare på deklamation och andra egenskaper, alldeles
motsatta den Franzenska sångmöns. Men, ehuru det kan låta
såsom en paradox, är det för mig klart, att på en gång helt nära
och långt aflägsen från Franzéns hem flöt en diktens källa,
hvarur en åder runnit samman med Franzéns poetiska skaplynne.
Att den genuint finska dikten röjer en omisskännelig likhet med
Franzéns tidigare sånger, är icke svårt att bevisa. Svårigheten
ligger endast i lösningen af frågan: på hvad väg har denna
för-vandtskap uppstått? Mer än en förklaringsgrund erbjuder sig
likväl. Franzén har sjelf uppgifvit, att hans farfar under den
stora ofredens tider öfvergifvit sin födelsebygd, det sångrika
Karelen, och sökt en tillflykt under Sveriges spira i Finlands
yttersta vrå norrom Bottenhafvet — en familje-tradition, som
måhända utöfvade något inflytande, då sonsonens själ slets vid
det svåra valet af fädernesland. Äfven hans moders förfäder
hade haft sin hembygd i vårt lands östra nejder. I Franzéns
nngdom egde ännu ingen — ej ens Porthan undantagen, huru
Diycket han än intresserade sig för sitt lands folkpoesi — på
långt när en sådan öfversigt af finnarnes rikedom i detta
hänseende, som numera erbjudes hvar man i Lönnrots
ttKantele-tar’’. Finska språket var i alla fall Franzéns modersmål, i
hvarje bemärkelse af ordet, under hans tidigare lefnadsår. Och
hvem vill väl bestrida möjligheten, att gossen från sin moders
läppar och hjerta insupit en fläkt af sina förfäders skaldelynne.
Det vissa är i detta fall, att samma ande, som ingifvit de
namnlöse sångarene i Karelen deras sånger, arbetat sig in i
Franzéns själ och stämt dess strängar. Samma känslans innerlighet,
uppenbarande sig i vexelsånger mellan glädje och sorg, samma
flärdlöshet, parad med ljuft behag, röja ofta den omisskänneliga
slägtskapen mellan sångarene, hvilka sjungit konstlöst såsom
fog-larne i deras skogar, och den på bildningens högsta höjder
diktande, de gustavianska skaldernas skyddsling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
