Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herrskares eftertryck. Meu deu tid var nu kommen, som
föresatte sig att bryta sönder alla slags spiror. Frisinnad som
Kellgren var i hela sin själs grundstämning, hade äfven han liksom
så månget annat snille förhoppningsfullt helsat den nye dagens
morgon. Men ju längre dagen hunnit skrida fram, desto
qval-migare begynte dess sken kännas både nära och fjerran. Äfven
i Sveriges glada hufvudstad började lidelserna att svalla allt
högre, så att det förfärliga inträffade, att man bland andra
folknöjen stälde till ett lönnmord mot den präktigaste bland
konungar. Och samma bränningar, som brusade öfver politikens
strömdrag, stormade äfven öfver literaturens. I den tiden
uppreste sig äfven en Titan, Tborild benämnd. Han trodde sig
kallad att förbättra verlden. Men på denna liksom på honom
sjelf misslyckades experimentet. Och snart låg han på knä för
sin egen bild, med ena handen utkastande blixtar af det
dråpe-ligaste snille åt alla väderstreck, under det han med den andra
öfverhöljde med smuts sina motståndare, dem han kort förut
begjutit med det äckligaste smicker. Hjertat blöder i en iinnu
i dag, då man erinras om det vilda raseri, hvarmed ej blott
mästaren sjelf, utan hans lumpna vapendragare, Per Enebom o.
s. v., hemsökte „behagens skald“ ännn på sjelfva hans dödsbädd.
När man besinnar dessa förhållanden, inser man lättare,
hvad intryck ett så fromt och tlärdlöst skaldeväsende som
Franzéns skulle göra ej blott på den finkänslige Kellgren utan på
alla ädlare sinnen i hela Sverige. Der man förtjustes af
Fredmans epistlar, af de vulkaniska utbrotten af Thorilds passioner,
af nidvisor af alla slag, der väckte ttMenniskans anlete” en
åtminstone lika hög förtjusning, ehuru af helt annat slag. Yid
betraktelsen häraf tränger sig en fråga ovilkorligen på den
finske åskådaren. Var det endast en slumpens meningslösa lek
eller en sluckelse af djupaste innehåll, som vållade, att vid
början, medlet och slutet af det adertonde århundradet, medan
Sverige slets af de häftigaste skakningar, uppenbarade sig
der-städes tre finska sångfoglar, så lika hvarandra i tonart och lynne,
som ino de hade flugit ut ur samma bo, så olika det mesta,
hvaraf de möttes, som om de blifvit kastade på en främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
