Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätta sig för det hån, hvaråt skrala poeter hemfalla, ifall han
vågade taga ut ett steg längre på en stråt, der han genast från
begynnelsen mötts af mera ära än, som fallit pä mången
utmärkt skalds lott vid vägens slut.
Det synes otroligt och är likväl fullt bevisligt, att vid i
fråga varande tidpunkt en dylik misströstan hade fått makt med
författaren af aMenniskans anlete.’’1 En tillfällig omständighet
gjorde denna nedstämning ännu mera tryckande. Franzéns
ungdomsvän doktor Rutström — asom hos andra k iin de såren, utom
dem af skämtets piF — hade berättat, att Leopold ernat den
finska skalden aden utmärkta hedern af ett bref på vers.”
aSe’n den tiden”, skrifver Franzén derom till Leopold, ,,har jag
plågats af ett otåligt hopp att se denna heder mer verklig iin
många andra smickrande drömbilder, som flugit förbi min
dåraktiga inbildning.” Men då det versifierade brefvet lät allt
vidare vänta på sig, ehuru Rutström försäkrat, att han hört
verserna af Leopold sjelf läsas, nedstiimmes Franzéns sinne ända
derhän, att han utbrister i följande tröstlösa ord: ttäfven 4en
fullkomlig fördömelse, kommen från en sådan domares bord,
skulle jag bära med tåligt, men nedslaget mod. Deu skulle
kanske vara välgörande för mig; den skulle styrka den tanke,
som mer och mer, ehuru nästan för sent uppkommen, begynner
mogna hos mig: att jag bör använda min tid på yrken mer
lämpade efter min kraft och min kallelse än vitterheten. Att lemna
hennes förförande stig, blir i alla fall för mig en snar och
nödvändig pligt, sedan min syssla bestämt mig för en annan ban.T
Aldrig har en grundligare vederläggning af Rosensteins
med afseende på Lehnberg uttalade sats: .,_Det är omöjligt att
ega så mycken förtjenst som han, utan att sjelf veta deraf,’’
blifvit genomförd som af Franzén på den tiden.
På dessa melankoliska utgjutelser svarar Leopold, jemtc
det han tillsände Franzén de efterlängtade verserna: aVid
läsningen af talet om Svenska drottningar,” högsinnadt och varmt
uppmuntrande. Då en främmande nu efter några och sjuttio
förgångna år ej utan rörelse kan läsa detta bref, fattar
man lätt, att Franzén emottog detta äfvensoin det åtföl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
