- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 4. Literatur-historiska och blandade arbeten. Andra bandet /
356

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jande poemet Jiflig rörd öfver den vänskap ocli godhet de
in-ueliöllo." En djup blick i Franzéns innersta dåvarande
sinnesstämning erbjuder slutet af haus svar, dateradt den 11 Juli
1799. „Jag liar aldrig syftat åt någon stor ära i vitterheten.
Så dåraktig har jag icke varit. Men jag har fasat för det öde
att råka i Eneboms och Bjuggs klass. Jag vet ingenting
föraktligare, än eu ogrundad inbillning om poetisk skicklighet, eller
rättare ingenting olyckligare, än att vara ett mål för allas
åtlöje. Blott jag slipper denna olycka, önskar jag ingen högre
belöning. Men tyvärr, det ges ingen medelplats för
medelmåttan. Ar det då under, att jag ej kan öfvervinna all oro, och
om jag önskar, att jag aldrig kastat mig på en så farlig ban?
Jag skall dock icke säga att jag öfverger poesin; jag kan det
icke; beklagligtvis är det hon, som öfverger mig.”

Höjden af Franzéns poetiska äregirighet vid adertonde
århundradets slut inskränker sig således till den önskan, att han
icke måtte räka i Eneboms och Bjuggs klass. Man häpnar
mera öfver detta öfvemiått af ohycklad blygsamhet, än man
någonsin kan häpna öfver den uppriktigaste oförskämdhet.

Så sorglig, ända till hemskhet, än denna ytterliga
ned-stämning af ett stort snilles sjelfkänsla måste tyckas, ligger deri
likväl liksom en aning om de inskränkta omdömen, man
isynnerhet i hans fädernebygd skulle fälla angående de senare
perioderna af Franzéns poetiska verksamhet. Och det ser ut,
såsom hade han haft en förkänning, att en tid skulle stunda, då
Tegnér med allt skäl kunde påstå : ttden stora allmänheten har
ingen föreställning om, hvilken skald hon i Franzén eger.” Men
i de dagar, då misströstan hårdast angrep skaldens själ, var
kärleken till hans sång ännu så liflig, att man fäste sig vid dess
förstummande såsom vid en offentlig olycka. Det varmaste
uttryck åt denna känsla gafs genom en af de ädlaste män, hvilka
hade öfverlefvat det Gustavianska tidehvarfvet, hvars glans han,
oaktadt all sin flärdlöshet och sitt fornromerska allvar, hade
bidragit att förhöja: grefve F. G. Gyllenborg. Denna grefves
manhaftiga hjerta älskade Franzén, alltsedan han suttit till
doms öfver sången, som förherrligade hans ^tvillingsstjernas”,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/4/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free