Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem: JT. GB. CC. Jac. B. MC. CNH. JG. JFW. ÅJL.
Joh. B. GP.
I förbigående må bfir påpekas en omständighet, som
historien numera utredt till full visshet, men hvilken på den tiden,
då den Franzénska frågan ventilerades i konsistorium, syntes,
oaktadt de våldsamma omkastningar, vid hvilka man var sä van,
svårlöst såsom ett problem, hemtadt från Uppenbarelseboken.
Då den i fråga varande petitionen af Speransky frambars till
Majestätet, upptogs den sannolikt med ett sinneslugn, som skulle
besparat konsistorium mycket bekymmer, ifall det kunnat göra
sig en föreställning derom. Så förunderligen hade vinden vändt
sig i de högre politiska regionerna, att detta Sverige, som nyss
förut blifvit sargadt ända in i hjertat, numera icke sågs alls
med oblida ögon. Ja, så betydligt hade det stigit i värde, att
dess vänskap i nödfall skulle blifvit köpt med långt svårare
offer, än afståendet af en finsk poet medförde, ehuru han kunde
skrit va fransyska verser. Gustaf Mauritz Armfelt, som om
hösten 1812 ilade till mötet i Åbo mellan kejsar Alexander och
den dåvarande kompassen för Sveriges vilja, visste om Rysslands
offerberedvillighet emot Sverige långt mera än vi. Men båttre
än Armfelt kände en annan finne, Tavast benämd, som hurtigt
och med otrolig framgång intrigerade hos turkarne emot desses
gamle vän Frankrike och till förmon för deras argaste fiender,
ryssarne, huru föga man i Sverige var böjd att spela
känslo-politik med Finland. Tavast var icke ett geni, som Armfelt
var det: men insåg ganska väl, att Sveriges öden leddes nu af
en ttnv Pharao, som icke kände Joseph71. Sveriges
framtidspo-litik önskade hädanefter se för ombytes skull sin sol uppgå i
vester. Det var ett tycke, som åtminstone tills vidare minst
hotade med kollisioner på den ryska astronomins fält.
Dessa några ord angående Sveriges förändrade ställning
till sin arffiende hafva blifvit yttrade här endast för att beteckna
situationen i allmänhet och ingalunda i afsigt att derur söka
förklara det gynnsamma svar, hvarmed Franzéns anhållan
kröntes. Såväl kejsar Alexander som Speransky, hvilken ännu då
intog en betydande plats såsom Rysslands främste borgerlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
