Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt hemland, hade åstadkommit något lika godt eller måhända
någonting ännu bättre. Men man förbiser under sådana
reson-nemanger en omständighet, hvilken vid bedömandet af dessa
saker är af alldeles algörande vigt. Ingen -bestrider väl, att
Franzén redan under sin vistelse i födelsebygden var ej blott
menniska, utan också prest. Men att han först efter sin bosättning
uti Sverige blifvit det senare i egentligaste mening, har Franzén
sjelf bestänidt intygat. Om bans uppfattning häraf lemna
följande utdrag ur hans egenhändiga anteckningar tillräckliga
vinkar. r’Jag hade ingått i prestaståndet och tillträdt Peisars
prebende pastorat. Vid min inträdes predikan kom jag af mig
och måste upptaga konceptet, hvilket gjorde stort uppseende på
en ort, der alla predikningar uttalades ur minnet. Denna
motgång fällde mitt mod, hvartill kom den svårighet, som mötte mig
i språket, på hvilket jag skulle predika, nämligen det finska,
som jag väl från barndomen lärt att tala, men hvarpå jag ej
öfvat mig att tänka och författa,"
Af Franzéns samtida har jag likväl hört, att han någon
gång predikade äfven efter sitt första misslyckade försök, men
att församlingen tyckte, att han predikade för mycket —
blommor. Kanske var detta predikosätt ungefär det samma, som
Tegnér sedermera definierade sålunda: „om englarne predikade,
skulle de predika så som Franzén.” Men i den tiden, då det
för honom gällde att på fullt allvar och hufvudsakligast egna
sig åt det presterliga kallet, oroades han mycket af den
betänkligheten, att han förut ehuru prestvigd föga deltagit i
presterliga befattningar. Han anmärker likväl sjelf: adå jag ock
betänkte den heliga förbindelse, jag redan genom min prestvigning
iklädt mig utan att svara deremot, hoppades jag finna det mera
tillfredsställande att i sjelfva verket blifva, hvad jag förut
endast till namnet varit.” Denna tillfredsställelse vann den fromme,
nitiske själasörjaren under utöfningen af sina presterliga pligter
sjelf i hög grad; och alla de, hvilka voro i tillfälle att följa
med deltagande blick Franzén inom hans nya verkningskretsar
på det audeliga gebitet, kändo sin vördnad och kärlek ännu
mera dervid stegrade. Franzén var en af dessa varma själar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
