- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 4. Literatur-historiska och blandade arbeten. Andra bandet /
381

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem man ondast alltför sällan möter i menniskolifvet, hvilka
göra det varmt omkring sig, hvarthän de må vända sig, och som
tycka sig hafva uträttat knappt något i det värf, de sig åtagit,
ifall de ej bjudit, till att deri uträtta allt, livad i deras förmåga
stått. Och likväl var ingenting så främmande för Franzéns
natur som braskandet, brådskandet hos de oroliga figurer, hvilka
inbilla sig vara kallade att hålla jordens axel i rörelse.
Franzén syntes lugn och fridfull, liksom om han varit fullt
öfvorty-gad, att verlden kunde hjelpa sig fram honom förutan, också i
stunder, då maktpåliggande värf lågo honom om bjertat. Och
likväl var och förblef han alla sina dagar tillräckligt poet, att
någon gång flamma upp i vrede, liksom dessa präktiga norrsken,
om hvilka man icke rätt vet, huru allvarligt menad deras
vrede är.

Då Franzén i September 1811 med hela sin omvårdnad
drog hädan för alltid från sina fäders land, var man här så
nitiskt sysselsatt med att organisera, reglementera ocli administrera,
att man knappt märkte, huru ödslig den finska parnassen var
vorden. Ingen enda sångfågel, hvars stämma kunde tilltrotsa
sig beundran och hängifvenhet, spordes då mera i våra bygder.
I bakgrunden knäppte universitetets på en gång mest komiska
och bålaste personlighet, ^kanslirådet," då och då på de få
strängarne af sin sträfva lyra. Ehuru i allt den komplettaste
motsats till Franzén, hyste han, tror jag nästan, så uppriktig
vänskap för den varmhjertade skalden, som en af sjelfbeundran
uppfyld varelse det förmådde. Allt, hvad af poetisk förmåga
fanns lios J. F. Wallenius, samlade han i de verser, i hvilka
han på egna och andras vägnar sade Franzén farväl. De
innehålla verkligt lyckade ställen och äro i alla fall de bästa, som
de af poesins genius, i och med Franzén, öfvergifae då kunde
åstadkomma. Och till tröst och ersättning glänste ej ens ännu
det skaldiska framtids perspektivet af Axel Gabr. Sjöströms föga
harmoniskt stämda strängaspel, som aderton år efter Franzéns
utvandring skänkte oss tTaflor af vådelden i Åbo’’. Den, som
skådat dessa taflor och bränt sin fot på deras originaler, det
gamla Abos ruiner, har ej svårt att göra sig en föreställning om,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/4/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free