Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
broderligen förent med Svear och Göthar, aldrig skall glömma
det beskydd och den uppfostran, hon af dem njutit71.
Det der iir ej oratoriska blomster, talaren kastar efter sig
till en strand, han obetänksamt öfvergifvit, liksom veka bänder
med näsduken sätta luften i rörelse vid liknande tillfällen. Orden
komma så vanna från hjertats djup, som skulle de åtföljas af
blödande stycken derur. Det är sannolikt, att akademiens
ledamöter åtminstone förläto Franzén, om han af behofvet att i
minnet återkalla en förlust, som närmast drabbat honom
personligen, lät vänta på uttrycken för den sorg, han så liHigt delade
med dem, hvilka kallat honom till tolk för densamma. För oss
äro dessa expektorationer angående den tvedrägt, hvaraf
Franzéns själ slets ännn, sedan steget, som objelpligen skilde honom
från födelsebygden, var uttaget, af den högsta betydelse, och
detta ej endast i psykologiskt hänseende. — Märkeligt är att
se, huru Franzéns trogna återblickar åt Finland vända ditåt
äfven Akademiens direktörs, då han besvarar talet. Silfverstolpe
påminner nämligen om Franzéns ^värdiga landsmäns, Porthans
kärlek för den fria upplysningen och Calonii outsläckeliga
medborgerlighet71.
Jag förmodar, att hvarje tinne gerna lyssi^r till dessa
uttryck af välvilja för vårt land på den tiden i Sveriges
hufvud-stad. För ingen kunna de dock vara angenämare att ihågkomma
än för den, som så ofta med grämelse erinrat sig den vilda
bitterhet, hvarmed politiskt hat på samma tid ända in i döden
förföljde en af erkänsla äfven från svensk sida högt förtjent
man: generalen Hans Henrik Gripenberg. Med förtviflan af en
ärans man i hågen tänkte han ej på tacksamhet hvarken från
det hållet eller något annat. Men rättvisa, den oblidkeligaste
rättvisa kräfde han för att kunna lyfta opp henne såsom sköld
emot en ilskefull smädelse, som nedsläpat hans rykte dit, der
hans hjeltemod ej kunde erbjuda något värn mer. Men åt den
tappre mannen nedkastade man en — nåd, som sjelf inrymde
en kloak af ärekränkande förolämpning. Då brast den gamle
krigarens hjerta och lades till hvila helt nära den plats, der
man åt hans högst uppsatte vederdeloman reste detjmed trofast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
