Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betens symbol stoltiserande monumentet. Blott poesin, som ofta
bar ett b.jerta, der politiken bjuder på jern och brons, sökte
äfven nu att hela, hvad en karri katyr af lagens hammare
krossat och förvridit. Den hederlige, ofta nog lika smädcligt som
Gripenberg sjelf misshandlade Wallmark egnade i ett
skaldestycke, hvari han besjöng Finlands bjeltehär, fyra rader åt
Gripenbergs ära. Poeten jemförde i dessa den finska arméns
be-fälbafvare vackert och ädelt med Filopoimen, uden siste Greken71.
Dessa fyra rader blefvo på högvederbörlig befallning utstrukna.
Och det såg länge ut, som om samma makt räckt till att
utplåna sanningen ur sjelfva historien om den siste finska härens
sista öden. Och så länge låg denna sauuing begrafven under
täckelset af grof smädelse, som gaf sig ut att bära patriotismens
högtidsdrägt, att när hon omsider äskade ljud, man icke
tycktes fatta, bvarför hon måste tala med hannens stämma, då hon
talte ur ett finskt hjerta.
Då Franzén i sitt inträdestal omnämnde sina landsmäns
bestörtning öfver att ^se endast äran räddad af tapperheten och
segren”, visste han väl föga derom, huru i hans närmaste
grannskap de tappre segrarenes ära skandalöst kränktes i deras
be-fälhafvares person; och det stod i alla fall icke uti hans makt
att hela med sin godhet, livad ett lössläppt raseri slet sönder.
Medan denna hemska politiska tragedi utspelades i
Stockholm, producerade Franzén i sitt fridfulla Kumia den ljufligaste
patriarkaliska idyll genom sitt lif och förhållanden. Hurudant
detta lif skulle blifva, karakteriserades redan af det första
inträdet i det nya hemmet, sådant det af Franzén sjelf beskrifves.
aMina barn begynte straxt dansa omkring det präktiga
kastanie-trädet, som stod midt på gården och nyss slagit ut några af sina
stora hvita blommor. Ett mörkt åskmoln hade sväfvat öfver
nejden, då vi nalkades prestgården; det var skingradt och
himmelen klar, då vi inträdde.77
Representerade det dystra åskmolnet hågkomsten af den
öfvergifna födelsebygden? Måhända. Men en så skrämmande
uppsyn bibehöll detta minne ej länge. Det klädde sig mer och
mer i de vackra färgerna af en regnbåge, som efter ovädret bin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
