Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmaningen, bad man Franzén först bevisa, att han blifvit
■öfverhopad med ^otidigt beröm,11 se’n ville man närmare fundera
på saken.
Det är otvifvelaktigt, att Franzéns milda, vördnadsbjudande
personlighet icke så litet bidrog till att lysa frid öfver hans
sångmös tempellunder. Sjelfva den konsiderationslöse
Hammarskjöld, hos hvilken fosforismens framfusighet kulminerade, hade
försyn att i dem helgerånande göra inbrott. Och skaldens yrke,
på hvilket poetcrnes personlighet ej sällan råkat kasta skuggor,
tycktes ’adladt genom den ädle tinske representanten deraf i
Sverige. Bland Franzéns anspråk på erkännande och tacksamhet från
vår sida ställer jag mycket högt det anseende och den aktning,
som från Lans uamn fortfarande strålade öfver hans födelsebygd.
Sjelf förglömde han aldrig, hvad han hade denna att tacka för.
Glömsk af den sjelfanklagelse, som deri ligger, och döfvande
dymedels sitt samvetes qval, njuter emigranten vanligtvis af att
nedsätta förh&Uandena i det land, han beröfvat stödet af sin
vilja och förmåga. Men ingen har hört Franzén någonsin uitala
ett ondt ord om Finland och menniskorna deri. Emedan jag
fäster en oändligt hög betydelse vid detta, med fullaste
öfver-tygelse uttalade vitsord, uppmanar jag hvem det vara må, som
tror sig kunna det vederlägga, att öfverbevisa mig om att hafva
vittnat falskt. När helst, han det kunde, bevisade Franzén med
rerlc och gerning, huru fast minnet af hans födelsebygd hade
grott i hans hjerta. Så gaf han sin först födda dotter, kanske
Nordens skönaste qvinna, till äkta åt sonen af en bland sina
forna universitetskamrater. Den värma och det mod, hvarmed
den annars så fredalskande mannan såsom ledamot af
presta-ståndet under 1823 års riksdag tog under sitt hägn den i
Yerm-lands skogar borttappade grenen af tinska folket, förtjenar en
oförgätlig tacksamhet och beundran. På den tiden uppträdde
nämligen C. A. Gottlund med sin lifvakt af tolf gossar,
hopsamlade i dessa skogar för att sjelfva civiliseras och sedermera
kunna hemföra frön till bildning i sin hembygds ödemarker,
hvilka deraf voro högeligen i behof. Allestädes gifves det folk,
som tro sig kunna hindra händelserna att hafva händt genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
