Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för dem. Märkvärdigt var det att se, huru också främlingar
täflade med våra landsmän att betyga sin vördnad för den fint
bildade, ^humane skalden, hvars personliga älskvärdhet ingaf
ökadt förtroende till hvad de hört om älskligheten af hans
sånger. Det försonliga i Franzéns väsende utöfvade äfven nu på
alla dem, hvilka nalkades honom, samma försonande verkan som
vanligt, hvadan en verskunnig person, hvilken jemte åtskillige
andra literatörer af olika nationaliteter hade haft äran deltaga
i ett gästabud, -tillstäldt för den frejdade jubelmagistern, tog sig
anledning teckna på ett minnesblad följande rader:
^Fridfull i ett ögonblick förente
Du, hvad sekler skilt i blodig strid".
En omständighet, som, ehuru hastigt den ilade förbi, gjorde
ett outplånligt intryck på alla dem, hvilka dertill voro vittnen,
anser jag mig böra omnämna från sjelfva promotionsakten.
Jubelmagistern Franzén hade redan emottagit den krans, som hans
dotterdotter åt honom bundit och återvändande till sin plats
tryckt handen på en bland sina promotionskamrater: sin
dotterson. Då strömmade plötsligen från ett bland det höga
kyrko-hvalfvets fönster en flod af ljus öfver hans anlete och blixtrade
liksom tungor af eld på håns biskopskors. Det vai1 en anblick
af frid och försoning, hVars like ingen, som varsnade detta
fenomen, trodde sig hafva skådat förr. Det var liksom hade
äfven Finlands natur, hvilken skalden så kärleksfullt besjungit»
velat förena sig om den absolution, menniskoma, ehuru han
öf-vergifvit sina fäders land, tilldelat honom för hans hjertas
renhets skull, och emedan han mycket iilskat hade.
Försynens underbara skickelse hade likviil så ledt hans
lefnadsstig, att han på sin ålderdom hamnade tillbaka högt opp
i norden, hvarifrån han var kommen. Alla strömmar runno
från den nya hembygd, der grafven väntade honom, liksom för
att emottaga deras helsning, dem Franzén i sin ungdom sett
rinna i den nejd, der hans vagga hade stått. Hvart han vände
sig, var det liksom hade han hört ett eko af de forsars brus,
hvilka tjusat och förfärat hans barndom. De vatten, de elfvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
