Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den lifuppfyllda tidsmålningen andas en flägt af fin urbanitet,
som ej tillåter det komiska sjunka till låghet och som höjer
uttrycken i ett samtal angående temmeligen hvardagliga ämnen
till skönhet. Bland mycket annat, som i detta hänseende
för-tjente att iliågkommas, erinrar jag endast om den spirituela
sjette scenen i fjerde akten mellan tvänne af det tidehvarfvets
snillrikaste män, konungen och Elis Schröderheim. Det lär ej
vara på modet, att vår tid utbildar så fint och qvickt folk.
Och det länder utan tvifvel tidens komediförfattare till stor
lättnad. En vanlig mensklig förmåga skulle ju ej räcka till
att på en gång teckna sådane aristokrater, som vi ha för ögonen,
och dem, hvilka Franzéns fantasi med lätthet förde fram ur
deras grafvar på scenen, sådane han sett dem lifslefvande röra
sig på — verldsteatern.
En fråga lika intressant som svår att besvara vore dei, huru
Franzéns „Lappskan i Kungsträdgården7 skulle ta sig ut på den
teater, som ej år, men enligt Shakespeares ord betyder verlden.
Bland alla vågstycken, för hvilka poeten kan utsätta sitt
snillefoster, är väl vådligast det att kasta pjesen på tiljorna, der
slumpens roder styr det mellan bränningarne af alla slag på
sjelfva scenen å ena sidan, och å den andra en publik, som
möjligen vet för litet i öfrigt, men känner sig för mycket såsom
herre öfver styckets lif och död. Dessa af slumpens makt
regerade hemisferer sammanbindas genom en tredje potens,
benämnd kritik, vanligen på det originela viset, att kritiken
liggande på knä för allmänheten oaktadt denna generade
ställning ändock förmår åtkomma med foten allt, som uppträder
på teatern, styckets auktor naturligtvis deri inberäknad.
Det torde ej behöfva anmärkas, att dylika krafter ej äro
ämnade hvarken att fälla eller upphöja ett sådant skådespel som
Franzéns ttLappskan i Kungsträdgården". Och i allmänhet vore
det grymt att utsätta en poet, som tror, att aett hänskratt
sårar mer, än tusen bifallsrop förnöja,7 för en representation midt
emellan Capitolium och den Tarpejiska klippan. Men jag är
ändock viss derpå, att teatrar och åskådare hafva funnits ocli
till och med finnas ännu i våra dagar, hvilka icke skulle utsätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
