Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterbom slutar sin herrliga dedikation, hvilken jag
aldrig kau utan djupaste rörelse återläsa, med dessa ord:
aFa-der! Finlands sista, ovärderliga skänk till det gamla moder-rike,
ur hvars minne det aldrig kan utplånas! — Om någon
uppspanar dessa blad, sedan den hand, som tecknat dem, sönderfallit
till stoft;–må de då berätta, huru man i din sista
samtid, liksom i din första, erkände din oinskränkta rätt till
Sveriges beundrande tacksamhet och kärlek.”
Lika gripande som försoningsrika ljuda dessa sköna ord!
Det är den nya skolans redan sjelf gammal vordne banerförare,
som vördnadsfullt sänker denna fana, han med så mycket buller
och bång i sin ungdom bar; sänker den för patriarken bland
nordens skalder, hvilken tidigare än någon annan hade uppträdt
såsom banbrytare för en ny djupax-e, innerligare tonart i de
svenska sjungande folkens vitterhet. Aldrig har en stor,
genomgripande revolutionär makt uppträdt så anspråklöst och
frid-färdigt som Franzéns poetiska reform. Hans teser voro
Men-niskans anlete” och ttDen gamle knektenhans krigsförklaring
sången öfver Creutz. Och han mottager segerpriset ur deras
hand, hvilka han öfvervunnit, och lägger det tacksamt och
vördnadsfullt ned för deras fötter. Ehuru i ganska hög
grad mäktig att handtera satirens uddhvassa vapen, har han
aldrig vändt dessa emot någon broder i skaldeyrket, hvarken
stor eller liten; men väl har han i alla sina dagar ur sitt varma,
rika hjertas öfverflöd låtit utgå uppmuntran och välvilligt råd,
der andras meningar tyckts åsyfta endast att framkalla harm och
förtviflan.
Derför, så mångsidigt än Franzéns författarearbete varit,
undslapp han både tidigare och när det led mot slutet att
befatta sig åtminstone med ett slag deraf. Med slösaktig hand
hade han utstrött bland allmänheten sin andes produkter och
derefter med en omsorg, som gick ofta till öfverdrift, sökt att
af estetiska grunder förbättra dessa. Men inga blad behöfde
han efterleta, dem antingen moralisk fulhet hade sölat eller
harm och bitterhet svärtat. Mot de tusende, som haft Franzén
kär, uppträdde ingen, hvilken trodde sig hafva skäl att förbittra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
