Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aro de Ijtifva frukter, hans arbete beredt, så är äfven denna
fest en minnets. Ja. denna dag höjer sig, likasom en vid
bori-zontens rand, af den uppgående solen bestrålad fjellspets,
skiljande den rymd, vi kunna öfverskåda, från ett okändt, anadt
fjerran, likasom ett kolossalt råmärke mellan det förflutna och
det kommande, hvarifrån de samlade tankarne ila ut för att
uppsöka de eviga fixstjernor, hvilka qvarstå orubbliga på de
sekels himmel, som redan framhvälft sig öfver de folk, hvilka
alla funnit skygd under Nikolais herrliga krona och sedan
återvända för att skåda mot de morgonrodnader, som bebåda glada
gryende dagar, ersättande dem, de der nu öfver oss sprida sitt
sken, när de en gång förbleknat.
Det är en stor och ljuf pligt för hvarje ädelsinnad nation
— den må, flämtande tungt, brottas med motgångens stormar,
eller andas lätt, svalkad af medgångens fläkt — att med
minnet uppsöka de män, som fordom i fred eller krig kämpat för
dess väl och dess ära — att ej af ropen för ögonblickets
vex-lande sorg och fröjder låta öfverrösta den stämma, som manar
henne att tacksamt böja knä rid sina heroers grifter. Och se!
Derför drager Rysslands väldige kejsare, åtföljd af sitt folk, på
denna dag ut till Alexander Xewskys herrliga mansolé för att
vid den nedlägga den gärd af tacksamhet, som högsinnade
själar känna ett så stort behof att afbörda. Och väl förtjenar
äfven denne Alexanders stoft framför mångens att emottaga en såt
dan hyllning. Han var det ju, som i bistra tider, då en orkan,
utbrusten ur Österns ödemarker, hotade att förtrampa, förinta
alla de frön till civilisation, de herrliga blommor af
hugstor-tänkesätt, de frukter af kraftfull handling, som, fostrade af
romantiskt djerfva, ädla regenter, redan tidigt uppväckt hopp,
spridt sin ånga och nu gåfvo löfte derom, att, mognande med
tiden, skänka rikeliga skördar, han var det ju som då ensam
stod upprätt, starkare än stormen — ett högt palmträd, ensamt
grönskande i en nejd, förbränd till öken af en giftig Samum.
Der stod han på ruinerna af sitt krossade fädernesland,
ensam lugn, men stark, vis, men djerf tillika, tilltrotsande sig
aktning af sjelfve den fräcke förtryckaren, ensam berjande i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
