Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Egyptens folk fordom stod kring den höga konnngagriften,
som skulle emottaga dess förbleknade furste, för att falla sin
oblidkeliga dom öfver den hädangångne. Men oss sjelfva gäller
den dom, som afkunnas skall. Ye oss då, om det år, vi sett
förrinna, vore ett förloradt! Det är då en del af oss sjelfva,
som vi skådat varda till intet, som spårlöst sjunker dit ned,
hvarifrån ingen varder kommande tillbaka, Tröstlös,
förfärande stirrar på oss då det hädangångna årets vålnad vid
randen af sin vidtgapande graf och pekar hotande på det nya,
som reder sig att stiga fram i dagen på dennas andra sida.
Dock nej! jag vet det väl, intet skrämmande har för Eder
•don flyktade tiden, hvars arbete med detta ögonblick har lyktat.
Vänlikt ser det tillbaka på Eder, vinkande hjertligt sitt sista
afsked likt en bortgående vän, hvars lärorika umgänge I väl
begagnat till eder förkofran i det goda. Ja, jag hyser den
glada öfvertygelse, att de fleste ibland Eder efter det mått af
förmåga, Herren förlänat hvar och en, redeligen bemödat sig
om tillväxt i kunskap och dygd. Och intet förmår rubba hos
mig den öfvertygelse, jag redan uttalat, att äfven I vid tanken
på dem, som äro Eder kärast, kunnen med godt samvete och
frimodig blick försäkra: Jag hafver fullbordat det verk, du mig
gifvit hafver, att jag göra skulle. Huru glad måste då ej äfven
tanken på hemmet nu stiga fram til! Eder för att säga sitt
hjertliga välkommen. Huru mången gång har det icke redan
förut under det årets lopp, som nu vänder sitt ausigte ifrån
oss, vid svårare stunder, då hjertat var bedröfvadt. då arbetet
måhända syntes tungt, då misströstan om dess lyckliga utgång
sökte smyga sig in i edert bröst, då I känden Eder tröttade
under vägen, huru ofta, säger jag, har ej denna tanke på
hemmet lik en mild engel hviskat till Eder tröstens ord. O, ringa
syntes Eder då all möda emot den belönande glädje, hvarom I
voren förvissade, att den skulle möta Eder, då I hunnit hamna
i den efterlängtade hyddan, der I vissten, att man skulle
emottaga Eder som den käraste julgåfva, hvilken beskäras kunde.
Med hvilken tillfredställelse kunnen I icke nu skicka eder
otåliga längtan dit bort, hvarifrån I ären förvissade, att en lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
