Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huset? Hvar tändes hos honom en varmare känsla för det
heliga ofvan jorden än den, hvilken uppflammar, då han vid
altarrunden böjer knä tillsamman med dem, som först lärt honom
bedja, som ledt den spädes frågande blickar upp mot det ljusa
himlahvalfvet? Hvar annorstädes lifvas tanken på trohet, färdig
att trotsa, att försaka allt, än i fadershvddan, der handen
räckes mot de älskade, som behöfva hjelp och tröst ? Man har
måhända någon gång uppmanat Eder att följa pligtens
oefter-gifliga bud, emedan straffet följer den upptäckta öfverträdelsen,
liksom blixtens drabbande vigge ilar i kapp med thordönet,
eller emedan belöningen ej skall uteblifva, när en gång ljus
fallit öfver edra obemärkta bemödanden, liksom solstrålen på
det genombrutna molnet. Men jag säger Eder: pröfven det
sätt, hvarpå pligterna emot Eder utöfvas i fädernehemmet,
och-eder känsla för dem skall renas från små beräkningars rost,
skall adlas högt till kärlek. Då först skolen I andas fritt,
ehuru slutna i pligtens band, och de skola ej kännas mera som
band, men liksom ett starkt silfverpansar, emot hviiket kämpens
hjerta slår sina friska, glada slag, troende, att ej ens
dödens-makter skola varda honom öfvermäktiga. Ja, ingenstädes
kynnen I bättre än i hemmet känna i djupet af eder själ, att det
tinnes ett sätt för utöfningen af pligten, som är högre iin den
tjettrande ångans, hvilken af ledarens vink tvingas att drifva
fram en odräglig börda och som sträfvar att, så snart den
misstänksamma vården för ett ögonblick förslappas, förstörande
bryta fram, kullstörtande allt det, hvars fortkomst den dittills
befordrat, äfven om den sjelf genast derefter skulle förintad
dunsta bort i den toma rymden.
Skåden glädjetåren uti modersögat. Se! derur bryter
fram en helig, underbar dager, den der icke öfverstrålas af
tusen lampors förenade sken i höga salar, der I mötes af den
väldigaste furste, som är Eder nådig. Då insen I, att det rinns
ett värde, ett ljus, som ej spelar blott på ytan och som ej;
kan köpas för all denna verldens härlighet, men infinner sig
sjelfmant, der fromheten förut bor i hjertat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
