Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjunka ibiand Eder ner, att ett genljud deraf skall dailra ännu
i mångens bröst, ehuru den af Eder icke förnimmes mera. att
vi icke skola vara helt och hållet skilda, om än vi aldrig mer
skulle återse hvarandra.
Midt ibland sorgens töckengestalter framträder klart i
denna, det sista afskedets stund all den glädje, som det
lärarekall, jag nu nedlägger, mången gång i rikt mått skänkt mig.
Jag minnes lifligt, huru I med glädjestrålande ögon, med öppna
hjertan, emottagit de bilder af det, jorden alstrat skönast och
härligast, dem jag sökt ställa för edra blickar. aI ären mina
vingar71* sade fordom en konung till den här, som följde honom
på hans ärofulla tåg. aI ären mina vingar11, har äfven mången
lärare tänkt, då han såg sig omgifven af lyssnande lärjungar.
Så tänkte äfven jag, när jag kände själen lyfta sig, då jag
skulle besvärja fram inför Eder det förflutnas kolossala skuggor.
Tungt är lärarens kall mången gång. Hans ord måste stelna
till is, innan de liinna öfver hans läppar, äfven om de flyta
från det varmaste hjerta, då de mötas af kall likgiltighet, af stel
håglöshet. Huru lycklig kan jag ej prisa mig, då min
erfarenhet är en helt annan. Men äfven detta ökar afskedets
bitterhet nu, då jag drifven af bjertats oroliga slag hastar ut okända
öden till mötes, då jag färdas, såsom aposteln säger: icke
vetande hvad mig öfvergå skall, försakande de förhållanden, i
hvilka jag i allmänhet kännt mig så väl, och medtagande från
dem blott minnen, hvilka, äfven då de äro skönast, visa sig
endast som en af den nedgående solen guldbestänkt dimma,
livarur de föremål, på hvilka ögat dagen lång gerna hvilat, knappt
mera igenkänneliga se opp till oss.
Jag vet, att I för mig hyst vänskap; min innerligaste
vänskap tackar Er derför i dag. Jag vet, att I städse nära
och fjeran räknat mig bland dem, som menat Er väl: detta har
förorsakat mig stor tillfredsställelse, tv jag är öfvertygad derom,
att eder välvilja slutit sig kring mig endast derför, att jag efter
förmåga hos Eder sökt lifva värman för allt det, hvilket
syntes mig rätt och skönt. Sil/ver och guld hafver icke jag,
men det jag hafver, gifver jag Eder, säger aposteln Petrus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
