Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f id bibflsällxka/xti namn,nnkor^st 1641.
39
ju ej heller något ondt deri att blicka på de verkningar,
kristendomens sanningar framkallat, sådana de framtradt i
nationernas handlingar, som blifvit ledda af dess himlaljus, och uti de
öden, till hvilka det visat desamma vagen. Jag, den oinvigde,
skall derför söka med några drag teckna det inflytande,
kristendomens anda på det finska folkets ande under dess utveckling
utöfvat. Hvad än ett sådant ämne må vara, främmande kan det
dock ej synas för ett bibelsällskaps, allra minct för ett finskt
bibelsällskaps högtidsstunder. Men att sammantränga
framställningen af alla lifsyttringar under den sju sekel långa kristliga
dag, medan hvilken det finska folket skridit framtill sitt utsatta
mål, att sammantränga den inom kretsen af en hastigt flyktande
stund skulle öfverstiga hvilken kraft som helst. Och mindre än
någon vet jag mig dertill ega förmåga. Att vilja här framställa
allt vore en målares försök att på ett enda blad gifva bilden
af allt det, som på samma stund timar inom verldens hela vida
rund. Liksom svalan under ilande flygt kretsande omkring det
tak, hvarvid den föddes, än här än der sänker spetsen af sin
vinge till jorden eller vågen, måste derför tanken endast
flyktigt vidröra de föremål, som ett efter annat möta honom.
Jag vet icke, om det ej möjligen händt mig, såsom i alla
tider så mången annan, att kärleken till det land, der de först
sett dagens ljus, gjort dem solblinde, så att de ej förmått se
sakerna i deras rätta, kalla vinterdager. Mig synes det dock
— och inför barn af samma fosterland vågar jag väl förtälja
denna syn — att få folkslags öden liafva blifvit ledda, så långt
blicken kan tränga tillbaka, lika underbarligen af Försynens
synbara hand som det finska folkets. Denna tro låter måhända
nog gammaltestamentlig, men okristlig kan den väl ej heller
vara. Ty när denna tro på högre ledning af folkslagens öden
än den. som mensklig arm- eller själskraft sjelf kan utstaka,
blifvit bortryckt, lemnas rymden både deroppe och härnere nog
förarmad på ljus, hvad stjemor än må tindra i natten.
Lik ett sandomhvirfladt träd i en jätteöken, växte i
uräl-sta tider enligt all sannolikhet den finska stammen i Asiens
ödemarker, som trotsigt lyfta sina kala hjessor mot en himmel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
